158 Brott: stöld, tredje resan Första instans Hovriitten Landsbygden Landsbygden+stad dödsdom annat str. dödsdom annat str. dödsdom annat str. Stad Ar I kv. j m. kv. m. kv. kv. in. kv. kv. ni. m. m. 3 5 2 1740 2 1 1 1741 1 1 SH 1744 1745 GH 1750 3 4 1 3 1 2 1 1 3 3 fr. 1751 1 1 3 5 1 SH 1756 GH 1760 1 2 1 3 1 1 2 2 1 1761 1 1 3 1 2 3 SH 1765 1766 GH 1770 1771 SH 1775 GH 1776 1777 1778 1 1 2 3 2 1 1 2 1 1 1 1 1 1 2 1 1 2 1 1 1» 5 1> 1 1 1 5 3 2 4» 1 1 1 4 1 2 P 1 1 1 2 1 1 3 1 .\nm. ’ =nåd hos KMt Vid bedömandet av denna tabell bör man observera att när underrätt dömde till annat straff än döden berodde detta sannolikt på att det stulnas värde icke steg till 100 daler. Underrätterna höllo sig i sin praxis i regel strikt till lagens bokstav. Om man i de båda tabellerna beträffande tredje resan stöld resp. kyrkostöld endast bör jämföra mellan av underrätt utdömt dödsstraff och hovrätternas dödsstraffsdomar kan man i tabellen för fjärde resan stöld direkt jämföra samtliga siffror. För denna resa stadgades ju ovillkorligt dödsstraff. Det framgår då med särskild tydlighet i hur stor utsträckning dödsstraffet leutererades av respektive hovrätter. Eftersom hovrättsmaterialet på grund av underrätternas skyldighet att underställa dödsdomar täcker alla fall i underrättspraxis under respektive år kan man också se att frekvensen av ifrågavarande kvalificerade stöldbrott var låg. Tabellerna antyda också den betydelse, som benådningspraxis hos K. Maj:t fick under 1770-talet. Av särskilt intresse är
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=