150 Straltriittsskipnini’eii i barnaniordsmål hade alltså under ])eriodeu avliii'snal si^' långt från lagens bokstav i M.B. Ki: 1. Även oin nnderrätlerna synas strikt ha hållit sig till stadgandei uppstod det en tendens hos hovrätterna att ieke tillämpa presuintionen och att leiiterera på grund av oklar bevisning eller förmildrande omständigheter. Motsvarande tendens hos justitierevisionen utbildades åtminstone under periodens senare del till en fast praxis. Ihidersöker man vilka motiveringar, som anfördes i (iverrätterna för denna avvikelse från lagstadgandet, finner man att domarnas rättskänsla uppreste sig mot presuintionen och deras humanitära känsla mot alt oavsett omständigheterna, som kunde vara i hög grad ömmande, utdinna det i lag stadgade dödsstraffet — halshuggas och brännas. A andra sidan är del lika tydligt alt överrätterna — likaväl som underrätterna — inte tvekade alt utdöma detta dödsstraff, då del var tillfullo styrkt att kvinnan uppsåtligen berövat ett levande barn livet ulan att några speciella förmildrande omsländigheter funnos. Till hennes allmänna niidläge tog man inte hiinsyn. Materialet visar också att de anklagade i regel tillhörde samhållets lägsta och fattigaste skikt — särskilt ofta tillhörde de tjänstefolkets kategori. Barnamordsbroltet utgjorde alltså även i Sverige ett brott med speciella sociala aspekter.-’’ .Som synes av ovan anlVirda tabeller hade antalet lagfiirda brott inte en sådan omfattning, att det i och fiir sig motiverar dalida fiireslällningar om dess stora samhällsfara. Men man måste laga hänsyn till att brottet troligen var mycket vanligare än vad som framgick av antalet lagfiirda. och alt myndigheterna kunna antagas ha haft en stark känsla härav. Avrättningsstalisliken visar också att lirottets andel i det totala antalet avnitlningar var så stort att del kan betecknas somdel primära kriminalpolitiska problemet vid denna tid därest man anlägger dödsstraffets tilliimpande som måttstock. .Tfr Hameckcrs. a.a., s. 17 ff. luiligt (te hos Olivecrona tryckta avriiltningstabellerna utgjorde saminanlagda antalet avrättningar under ‘JO-årsperioden 1750—1778 617. .\v dessa exekverades ej mindre än 217 för barnamord. Tabellerna iiro emellertid ofullstiiiuliga, varför dessa tal böra betraktas som approximativa.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=