154 nes ha följt denna, då dess majoritet år 1752 dömde en för barnamord anklagad kvinna till döden trots att tre ledamöter ville nedsätta straffet. De hänvisade till att kvinnan haft hlodsprång tvenne gånger före födseln, att hon omtalat förhållandet för lägersmannen och haft en piga med i rummet, dä barnet föddes. Själv hävdade kvinnan alt barnet varit dödfött. Juslilierevisionen dömde till 30 par ris och 0 års straffarbete.'® Angående 1770-talels praxis inom justilierevisionen är del möjligt att göra bestämda uttalanden, då det genomgångna materialet omfattar hela årtiondet. För det första fastställde justilierevisionen nästan alltid en hovrättsdom i barnamordsmål, som gick ut på strafflindring.'" För det andra gick den ännu längre än tidigare i mildrande riktning genom att icke tillämpa presumtionen och i tveksamma fall mildra straffet. Följande fall äro belysande. Ar 1770 hade Göta Hovrätt följt underrätten i dess dödsdom, ehuru en ledamot ville nedsätta straffet. Justilierevisionen följde denne ledamot med motivering att kvinnan var utarbetad vid födseln och besiktningen av fostret hade icke visat våld eller slarv från kvinnans sida.'® I en dylik motivering hade man ju — liksom i ovan citerade domar av Svea Hovrätt — avlägsnat sig myckel långt från presumtionen. Ar 1774 dömde Göta Hovrätt en kvinna till döden för barna mord. Två ledamöter yrkade pa lindring av straffet. Justilierevisionen dömde till 14 dagars fängelse.'® Den åberopade all barnet vid födseln haft ett intryck i nacken, vilket ansågs ha tillkommit då kvinnan några dagar tidigare stångats av en tjiir. IiJt par liknande fall föreligga från 1775.-® Hovrätten dömde till döden, men två ledamöter ville döma till 30 par ris och livstids straffarbete. De framhöllo i det ena målet att kvinnan hade fallit ,I.R. prot. 1752, s. 150. ,Jfr J.R. jirot. 1772, s. 817 och 963. .Tag har endast anträffat dessa tvenne exempel på utdömt dödsstraff av justitierevisionen trots att hovrätten föreslagit frihetsstraff. J.R. prot. 1770, s. 1168. '» J.R. prot. 1774. s. 756. -« J.R. prot. 177.5. s. 722 och 727.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=