144 Undersökningen har omlaltat alla de brott, för vilka dödsstraffet föreslogs bli avskaffat i propositionen till 1778—79 års riksdag. Att bär redovisa bela det rika praxisinaterial, som därvid framkommit, skulle emellertid alldeles spränga ramen för detta arl^ete.'*^ ,Iag stannar därför vid att redogöra för residtatet betriiffande vissa brott, där avskräcknings- resp. vedergällningsprincipen särskilt starkt präglat straffstadgandena. I första hand iir det dä anledning att uppmärksamma tillämpningen av de bårda avskräckningsreglerna i M.B. 16: 1 beträffande barnamord. Av följande översikt över stickprovsimdersökningen av bovrättspraxis framgår först och främst att underrätterna, lagen likmätigt. i regel utdömde dödsstraff vid barnamord, men att man kan skönja en tendens hos hovrätterna att nedsätta straffet. Ivtt särskilt anmärkningsvärt förhållande är alt eller 1736 icke påträffats något fall, där det med säkerhet kan sägas att en bovrätt grundat en fällande dom på presumtionen mot kvinnan och endast ett fåtal fall. där det är tänkbart att så skett. 1’nderrätterna grundade däremot ofta sina fällande domar på densamma. Som exempel ur Giita Hovrätts praxis kan nämnas hovrättens dom29, 3 1759. n:o 22, i vilken Catharina Persdolter under åberopande av leuterationsförordningarna 23/4 1714 och 27/1 1737 dömdes för barnamord till 30 par ris och en söndags uppenbar kyrkoplikt. Hovrätten fann del icke säkert bevisat att barnet varit vid liv vid födseln. Aska härads tingsrätt hade emellertid dömt henne till döden jämlikt M.B. 16: 1.”^ ** Antalet cnlijjt ovan angivna principer cxcerperade riittsfall nr jnstitierevisionens praxis är 301, ur Svea Hovrätts 216 och nr Göta Hovrätts 476, alltså tillhopa 993 rättsfall. En föreställning om den omfattning, som dödsdomarna i allmänhet och för barnamord i synnerhet hade i Göta Hovriitts praxis under ])erioden 17.äl —1777 får man av följande stickprov. Ar .\ntal domar i lirottmål Därav för barnamord .\ntal dödsdomar 1751 1761 332 255 .301 28 9 8 5 1771 9 6 20 1777 317 12 Iletriiffaiulc belysande fall ur Göta Hovrätts ])raxis se dess domar 1710 20/5. nr 36; 1741 12/3, nr 6; 1741 10 10, nr 44; 1760 12 3. nr 97; 1760 12 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=