Det var under en semestervistelse i Åre Gustav Olin lärde känna Carin Göransson [1878–1963] från Sandviken. De gifte sig 1918. Carin var dotter till brukspatronen Henrik Göransson på Sandviken och hans hustru Emma Sebarth. Carin tillhörde således en familj för vilken Sandvikens Jernverk spelat – och spelar – en viktig roll i modern svensk industrihistoria. Hennes farfar, Göran Fredrik Göransson [1819–1900], grundade Sandvikens Jernverk 1862. Sonen Henrik Göransson [1843–1910] och dennes barn präglades i hög grad av tidens patriarkala bruksmiljö. Carins bror, brukspatron Carl Fredrik Göransson [1879–1960], var inte bara en modern och framgångsrik bruksledare, han var också en av undertecknarna av Saltsjöbadsavtalet 1938 och därigenom engagerad i den moderna arbetsrättens utveckling. Carins äldre syster, Sigrid Göransson [1872–1963], ägnade i hög grad sitt liv åt filantropisk verksamhet. Hon gjorde en stor donation till biskop Manfred Björkquist och hans till uppsalateologin (Nathan Söderblom, Einar Billing, J.A.Eklund & Manfred Björkquist) knutna ”Sigtunastiftelsen”. Hon månade också i hög grad om de anställdas på Sandviken sociala förhållanden. Nathan Söderblom kallade henne ”Sigrid Godråda”. Carin Göransson var också starkt präglad av sin tids borgerliga värderingar och filantropikultur. Hon inte bara delade Gustav Olins historiska intressen, hennes förmögenhet kom också deras stiftelse till del, inte bara vid grundandet 1947 utan också genom makarnas inbördes testamente. Av enstämmiga uttalanden framstår makarna Olins äktenskap som mycket lyckligt. De förenade sina liv när de båda var över 40 år gamla, och de levde helt för varandra. De hade inte något större umgänge utan levde ett tillbakadraget liv. Gustav Olins personliga särdrag medförde också att han hade en reserverad inställning till Carin Olins familj. Carin fick umgås med sina släktingar utan Gustav.20 Bakgrunden till Olinska stiftelsens tillkomst går tillbaka till det tidiga 1900-talets nyromantik, men står också att finna i beredskapstidens nationalistiska stämningar, vilka omsattes i viktiga kulturella diskurser.21 Lagstiftaren hade vid lagreformer fram till efterkrigstiden vårdat kontinuitet och respekt för det historiska perspektivet.22 Modernitetens perspektiv var emellertid främst teknikorienterade och framåtsträvande. I slutet av andra världskriget beskrevs svensk humaniora som präglad av en ’hopplös efterblivenhet och otidsenlighet’. Humaniora ställdes inför stora utmaningar när samhället förändrades genom demokratisering och välfärdsutbyggnad.23 I denna framtidsorienterade kontext hade den svenska forskningen i ämnet rättshistoria på 1940-talet stagnerat. I närmre ett sekel hade den inspirerats av tysk rättsvetenskap. Sture Petrén hade på 1930-talet studerat nordisk rättshistoria för professorn i rättshistoria Claudius Freiherr von Schwerin [1880–1944] 52 gustav olin – jurist och humanist, europé och patriot 20 Marie Hafströms artikel i denna skrift. 21 Kjell Å Modéer, Det svenska rättsarvet. Om beredskapstidens historisering och dess rättsliga uttryck ur ett law & literature-perspektiv, Vetenskapssocieteten i Lund. Årsbok 2013, 88. 22 Kjell Å Modéer, Den historiska vändningen: Om humaniora och rättsvetenskap. I: Henrik Rahm et al (red.), I Pallas Athenas huvud: Hundra år av humaniora, Makadam Förlag: Göteborg 2020, 195. 23 Hampus Östh Gustafsson, Folkhemmets styvbarn: Humanioras legitimitet i svensk kunskapspolitik 1935–1980, Daidalos:Göteborg 2022, 154 ff. Stiftelsens tillkomst
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=