I januari 1906 tilldelade Gustav Olin ett resestipendium av stats- tillika justitieministern Karl Staaff. Uppdraget var att inhämta kännedom om hur strafflagstiftningen användes i tysk socialpolitik, företrädesvis inom området för den moderna arbetarrörelsen. Olins resa varade till september 1906 och utsträcktes till Belgien och Frankrike. Han satte sig in i arbetslagstiftningen men inskränkte sig ingalunda till de tre nämnda länderna. Reserapportens litteraturlista belyser att Olin studerat arbetsrätten i många rättssystem: Tysklands olika delstater, Schweiz, Österrike, Finland, Frankrike, Italien, Storbritannien, Belgien, Nederländerna ochUSA. Olin var välorienterad, av anförda 61 verk var samtliga från 1900-talets första decennium utom tre från 1870, 1890 och 1896. Efter hemkomsten fick Olin tillsammans med häradshövdingen i Norrvikens domsaga Assar Åkerman (1860–1936) den konservativa regeringens uppdrag att ”biträda vid utredning och bearbetning af vissa till arbetarlagstiftningen hörande frågor”. Olin var vid den här tiden hovrättsfiskal vid Svea hovrätt. Han skulle senare bli domare vid hovrätten och betrodd med en lång rad utredningsuppdrag rörande lagstiftning inom bland annat straffrätt och stiftelserätt. Åkerman var politiskt aktiv, 1909-1914 som ”vilde” i riksdagens andra kammare och från 1919 som socialdemokrat i första kammaren. Under två perioder på 1920-talet var han justitieminister i socialdemokratiska regeringar. I oktober 1907 lämnade Olin och Åkerman till regeringen ”Promemoria angående lagstiftning om arbetsaftal”. Författarna lade pedagogiskt fram sina teser i flera steg. För det första, man levde i en orolig tid. Om man skulle kunna främja ordning och reda i samhället krävdes att konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare förebyggdes, främst genom lämpliga medel som hindrade brott mot arbetsavtal. För det andra måste utgångspunkten för varje arbetsrättslig lagstiftning vara att ”göra de båda kontraherande parterna fullt jämnställda och likvärdiga”. Reglerna borde därför utformas så att arbetsgivarna inte kunde göra sina intressen gällande i allt för stor utsträckning. Det kunde inte vara likgiltigt om ”arbetsgifvare och arbetare inte vore likställda inför lagen”. 22 olin 75 år ”Lagstiftning som sådan äger icke förmåga att skapa nya sociala företeelser”. Gustav Olin och den svenska arbetsrättens historia mats kumlien En kontroversiell promemoria
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=