7 utan också till studentpolitiker i de baltiska länderna, för Hafströms vidkommande främst studentpolitikerna i Estland. Under beredskapstiden tjänstgjorde han vid Statens informationsstyrelse, dit han rekryterades av dess ordförande, dåvarande Stockholms högskolas rektor Sven Tunberg. Denna statliga krismyndighet hade till uppgift att upplysa, granska, kartlägga samt styra den svenska opinionsbildningen, inte minst pressen, och i viss mån även folkopinionen under andra världskriget. Under efterkrigstiden var han också redaktionschef och mellan åren 1951 –57 redaktör för den konservativa idétidskriftenSvensk tidskrift. Beredskapsåren innebar ett uppehåll i Hafströms akademiska studier, men år 1949 försvarade han sin doktorsavhandling Ledung och marklandsindelning vid historiska institutionen vid Stockholms högskola.6 I början av 1950-talet ledigförklarades tjänsten som professor i rättshistoria med romersk rätt vid universitetet i Lund efter Ivar Sjögren. Han utnämndes på tjänsten 1955 och innehade densamma till den 1 juli 1970 då han blev emeritus och tillsammans med sin hustru Monica flyttade tillbaka till Stockholm. Fakulteten visade sin uppskattning av hans forskningsinsatser genom att 1958 utnämna honom till juris hedersdoktor. Den svenska intellektuella eliten orienterade sig före andra världskriget i hög grad mot Tyskland. För juristernas vidkommande var denna vindriktning nära nog totalt dominerande, men krigsåren medförde en isolationism. De som stod i början av sin forskarkarriär under beredskapsåren vände sin forskningstematik inåt till de nationella källorna och problemen. För Gerhard Hafströms vidkommande medförde de åren att han grundlade sin nationellt orienterade forskargärning. Teoretiskt var den förankrad i en konservativ historiesyn med uttalad kritik mot modernitetens rättsliga reformer. I någon mening fullföljde han den idealistiska tradition inom rättshistorien som gick tillbaka till 1800-talets historiska skola. I Lund fann han sina kollegor bland historikerna hos Gottfrid och Lizzie Carlsson, hos nordisten Ivar Lindquist – däremot inte hos Lauritz Weibull och hans elevkrets. När Gerhard Hafström gick i pension 1970 hade kontexten förändrats. De internationella studentrevolterna hade nått Lund. En radikal politik kombinerades med postmoderna och kritiska röster. Han blev tillsammans med kollegan Per-Edwin Wallén (1925 –1989) den siste företrädaren för ämnets traditionella orientering mot medeltidsrätten. 6 Gerhard Hafström, Ledung och marklandsindelning, Akad. avhandl, Uppsala 1949.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=