‘saklös’. Mot en modernisering av kommateringen kan anföras att eden torde ha varit lättare att förestava med den gamla kommateringen och att ett komma mellan ‘andra’ och ‘de rådslag’ trots allt underlättar förståelsen av den meningen. I samma paragrafs andra stycke föreskrevs, att den, som på grund av sin religiösa åskådning hyste betänkligheter mot att avlägga ed, i stället med Konungens tillstånd fick avge motsvarande försäkran på heder och samvete. Genom lag som trädde i kraft den juli avlägsnades Guds lag ur eden, och för att i stället för ed få avge motsvarande försäkran på heder och samvete krävdes inte länge Konungens utan domstolens eller rättens ordförandes tillstånd. Kungl. Maj:t befriades på så sätt från ett antal rutinartade ärenden.43 Med verkan från den januari ändrades formulären för ederna, så att alla resterande religiösa inslag ströks. Orden “inför Gud den allsmäktige och vid hans heliga ord” ersattes med “på heder och samvete”.44 Motiven till förändringen kommer att beröras närmare nedan. Domaredens nuvarande lydelse är därmed: Som anförs i kommentaren till rättegångsbalken är orden “dem, som till rätta gå, eller andra” dativobjekt i satsen, medan “de rådslag rätten inom stängda dörrar håller” är ackusativobjekt. Peter Fitger föreslår i klarhetens intresse lydelsen “för dem, som till rätta gå, eller för “Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller av annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.”45 43 SFS 1959:257, jfr SFS 1959:258; NJA II 1959 s. 104 ff., prop. 1959:143 s. 14 ff. 44 Lag 1975:1288 45 Sveriges rikes lag 2006, Rättegångsbalken 4 kap. 11 §.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=