Enligt häradshövdingen Petter Abrahamssons kommentar till landslagen år tillämpades hovrättens edsformulär också för lagmännnen och häradshövdingarna, och de skulle inge ederna skriftligen till kungliga kansliet och avlägga dem livligen inför hovrätten. En häradshövding som bodde långt ifrån hovrätten kunde med dess tillstånd avlägga eden hos landshövdingen. Utöver domareden borde trohetsoch huldhetsed avläggas samt borde enväldets införande avsvärjas enligt kungl. brevet till hovrätterna av den augusti .19 I borgmästaren Israel Arnells utgåva av stadslagen år är borgmästare- och rådmanseden ytterligare utvidgad i sitt omfång. Den upptar närmare fem sidor och inte heller den citeras därför här. Även Arnells ed följer i allt väsentligt brevet av den februari samt föreskrifterna om enväldets avsvärjande. De vidlyftiga tilläggen handlar om stadens administration och borgerskapets väl och ve i olika avseenden. Rådmän avlade eden muntligen inför sittande magistrat och den skriftliga eden arkiverades i stadens kansli. Borgmästaren avlade eden inför landshövdingen och sände den i skriftlig form till kungl. kansliet.20 Under utarbetandet av års lag lämnade Gustaf Cronhielm – lagarbetets store stilist – ett förslag till formulering av domareden: Efter ändringar och tillägg av hovrättsrådet J. Rosenstolpe kom eden med denna lydelse att ingå i kap. § rättegångsbalken: 19 Abrahamsson, Petter, Sveriges rikes landslag, Stockholm 1726, s. 575 f. 20 Arnell, Israel, Swerikes Stadz-Lagh [...], Stockholm 1730, s. 9 ff. Arnell hänvisar även till ett kungl. brev till hovrätterna av den 6 juni 1687 – Schmedeman, a.a., s. 1127 – i vilket edens lydelse emellertid inte anges. 21 Almquist, Jan Eric, “Domareden i historisk belysning” i Svensk juristtidning1944 s. 44. “Jag lovar och svär vid Gud och hans heliga evangelium, att jag vill och skall uti alla domar rätt göra och döma efter Guds och Sveriges lag och stadgar och efter mitt bästa samvete, och det ej låta för frändsämja, mågsämja, svågerskap eller vänskap; ej för räddhåga, avund eller illvilja; ej för mutor och gåvor; och ej den saklös göra, som saker är, eller den saker, som saklöser är: så sant mig Gud hjälpe till liv och själ, som jag det troligen hålla skall.”21
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=