I stadsdomarnas ed, liksom i burskapseden,7 ingick löftet att vara konungen trogen. Lagmännen avlade enligt konungabalken tro- och huldhetsed till konungen efter det att han hade avlagt sin konungaed.8 I sjätte artikeln i års riksdagsbeslut9 bekräftades skyldigheten för häradshövdningar och lagmän att avlägga domared, och det skulle ske både i rikets kansli och på tinget. I sjätte artikeln i års rättegångsordinantia10 bekräftades edgångsskyldigheten även för borgmästare och rådmän. Genom sjätte artikeln i års rättegångsprocess för hovrätten föreskrev konungen att hovrättens domare skulle avlägga livlig och skriftlig ed enligt följande: “Vi lovar och svär vid Gud och på det heliga Evangelium, att vi skall låta oss finna uti vårt ombetrodde domareämbete, trogna, redliga och uppriktiga, så att vi vill efter vårt bästa, yttersta och högsta förstånd, så ock efter Sveriges lag, riksens stadgar, avhandlingar och beslut, goda lovliga bruk och sedvanor, och utan något anseende till personen, upptaga, rannsaka, skärskåda och döma alla de saker som för rätta komma kunna, och egentligen denna konungsliga domen vederkomma, dock vart och ett stånds välfångne friheter, rättigheter och privilegier uti allo måtto oförkränkte och förbehållne, och det ej låta för frändsämja, rädde, vänskap, vilde,[ 11 ] eller för någon annan orsaks skull. Vi vill och skall icke heller, antingen själva anamma och taga låta några mutor, skänker och föräringar, särdeles av dem, som föra deras saker i rätten, eller ock för någon vinnings eller fördels skull, den vi kunna av stridiga parterna förvänta, på vad sätt och under vad sken då helst ske kan, mera beplikta den ene än den andra. Vi förplikte oss ock här bredvid, att såsom vi icke skola giva parterna som gå med varandra till rätta, någon varning om sakerna, så vill vi icke heller uppenbara antingen dem eller androm, som det lönnligt vara bör, och uti rådslagsvis bliver sagt och talat, antingen förr än domen bliver avsagd, eller sedan. Desslikes såsom vi på det allratroligste vill beflita oss, att vi ingen saker skola göra, som saklös är, utan därtill förhjälpa, att den som oskyldiger är, må bliva frisagd, och således njuta sin oskyldighet till godo: så vill vi ingen 8 Holmbäck, Åke och Wessén, Elias, Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning, Rättshistoriskt bibliotek, band VI, Lund 1962, s. 6. 9 Schmedeman, Kongl. stadgar, förordningar, bref och resolutioner, etc., band I-II, Stockholm 1706, s. 117 f. 10 På riksdagen i Örebro 1614 beslöts rättegångsordinantian, varigenom hovrätten (Svea hovrätt) inrättades; därtill kom den 16 februari 1614 domarnas utnämning och fullmakt samt den 23 juni 1615 rättegångsprocessen. Se Schmedeman, a.a., s. 133 ff., 141 ff. och 143 ff. 11 ‘Vilde’, ‘Vilde’ eller ‘Väld’ betyder partiskhet eller partisk välvilja.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=