“En domare skall först besinna, att han är en Guds befallningsman, och det ämbete han förer, det hörer Gudi till, och icke honom själv, och därföre hörer domen, som han avsäger, Gudi till, efter det han avsagd varder i Guds ämbete, på Guds vägnar, så att det är visserligen Guds dom, och icke människors.” Dessa är inledningsorden till Olaus Petri domarregler och följs av en uppmaning till domaren att sträva efter att döma rätt och att inte missbruka sin domarmakt till att döma falskt. Rättegångsgudstjänsten – “tingspredikan” – är en annan manifestation av kopplingen mellan rätt och religion. Också domareden har under långa tider innehållit referenser till Gud. Det är om dessa referenser, deras avskaffande och edens betydelse idag som detta anförande skall handla. Rätt, religion och politik är temat för dagens symposium, och de tre elementen är i högsta grad relevanta för förståelsen av eden och dess betydelse.2 Domareden och dess religiösa inslag “Periurii poena divina exitium, humana dedecus” 1 Inledning 1 “Det gudomliga straffet för mened är fördärvet, det mänskliga är skammen” (Citerat i Theologische Realenzyklopädie, Band IX, Berlin 1982, s. 382). 2 Detta är en bearbetad version av anförandet. I inledningen anknöt jag även till den då aktuella debatten om domstolsväsendets framtid och organisation, särskilt frågan om domarbanans eventuella avskaffande, se Per Eriksson d. 27 augusti, Maria Abrahamsson d. 30 augusti, Hans-Jörgen Andersson och Sigurd Heuman d. 17 september, Hans Ragnemalm och Per Anclow d. 28 september, Håkan Lavén d. 24 september, Thomas Bodström d. 6 och 7 oktober, Per Eriksson d. 8 oktober, allt i Svenska dagbladet 2003.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=