förhållande mellan folken”. Han konstaterar nu att “rätten förlorar sin talan, när den kommer i konflikt med den egna maktviljan”. Återigen betonas att det gäller “att mera lyda Gud än människor”, men kampen beskrivs inte längre som förut enbart som en kärlekens kamp. Nu gäller det “för Kristi kyrka” att “osvikligt föra rättfärdighetens och kärlekens talan och att bedja den Allsmäktige, att han i nåd måtte avvända ofärd och betvinga människors hjärtan med den kärlek, som icke söker sitt”.22 Först i den fjärde upplagan avDen allmänneliga kristna tron() har Aulén fört in en ny § , “Skapelsens lag”, där det karakteristiska för “skapelsens rättsordning” anges som “att allt här ytterst hänföres till och bestämmes av den gudomliga kärleksviljans krav”.23 Rättsordningen framställs alltså positivt och som bestämd av agapeetiken. Detta sker i polemik mot den tyska ordningsteologin.24 Samtidigt erkänner Aulén – åtskilliga sidor längre fram – att “det kan icke bestridas, att Guds vilja här kan förverkligas inom lagens ram, även om detta förverkligande sker under tvång och icke har ‘spontaneitetens karaktär’.”25 För att upprätthålla rättsordningen måste staten använda sin “organiserade makt, som icke ryggar tillbaka för att bruka våld, när så kräves”, och “makten är en förutsättning för att staten skall kunna fungera som rättsstat.” Om staten däremot ställer makten “i själviska intressens tjänst”, undanträngs rättsperspektivet och staten förfelar sin uppgift.26 Den förbindelse mellan skapelse och lag som Aulén uttryckte genom begreppet lex creationis, utvecklade han första gången i den lilla skriften Kan något kristet krav ställas på statslivet? (). Det synes ha skett i medveten motsättning till Karl Barth, som i sin kamp mot nazismen istället härledde lagen ur evangeliet. Genom att brottas med 22 Gustaf Aulén, Kristendomen och världsläget. 1935, 20, 24 f., 27. 23 Gustaf Aulén, Den allmänneliga kristna tron. 19434, 211. 24 Aulén 19434, 213. 25 Aulén 19434, 342. 26 Aulén 19434, 454.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=