den internationella privaträtten vara en allmänt erkänd sats, att under särskilda omständigheter tillämpningen av främmande lag som är för visst rättsförhållande principiellt avgörande kan inskränkas eller uteslutas. Så kan bl. a. vara fallet då den främmande lagens innehåll är sådant, att dess tillämpning skulle framträda såsom stötande för det allmänna rättsmedvetandet i den stat inför vars domstolar eller myndigheter fråga om sådan tillämpning uppkommer.” Detta resonemang användes emellertid inte på den svenska tilllämpningen av de tyska raslagarna. I denPastoralkalender. Anteckningsoch uppslagsbok för kyrka och skola, som Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag vid denna tid årligen gav ut, anges i en särskild bilaga från UD:s rättsavdelning två alternativa förfaringssätt. Antingen kunde tyska undersåtar förete Ehefähigkeitszeugnis, utfärdat av Standesamt på bosättningsorten, eller, om vederbörande inte var bosatt i Tyskland, av Standesamt 1 i Berlin, eller fick den svenske lysningsförrättaren själv pröva, “huruvida något i utlänningens hemlands lag stadgat äktenskapshinder föreligger”. Till grund för prövningen låg då istället ett intyg från Utrikesdepartementet som räknade upp de i den utländska lagen stadgade äktenskapshindren. Detta var helt i enlighet med förordningen den december huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets avslutande ej är för handen. I kommentaren görs ingen skillnad mellan tyska riksmedborgare och statsundersåtar, men det framhålls däremot särskilt att “ett i intyget upptaget hinder måste emellertid beaktas, även om det är helt främmande för svensk lag eller svenskt tänkesätt.” Bakom detta ordval kunde den dåtida läsaren ana redan formulerade eller i varje fall tänkta protester. Sedan följer en generell kommentar som pinsamt tydligt avslöjar hur litet man på sina håll fäste avseende vid svårigheterna för de människor det faktiskt gällde: “Lysningsförrättaren bör således, allt efter hindrets art, avfordra utlänningen utredning, att hindret undanröjts”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=