till för att förekomma just vad Prosten vill uppnå. Bäst att hålla tyst och handla i stället.” Så bedömdes alltså läget i Sverige på Svenska Dagbladets redaktion hösten. Höll tyst gjorde man också, däremot tycks ingen ha handlat. Någon riksdagsmotion lades inte heller senare fram. I vilken omfattning tillämpades dåårs lag just beträffande tyska medborgare i Sverige under Nürnberglagarnas tid? Särskilt känslig blev situationen naturligtvis i de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg. Som församlingar inom Svenska kyrkan hade de rätt och skyldighet att pröva hinder mot äktenskap just för tyska medborgare – en status som exempelvis Tyska församlingen i Malmö saknade. Inom parentes kan jag nämna det anmärkningsvärda förhållandet att under åren - skrevs de i Tyskland påtvingade judiska förnamnen Israel och Sara in i svenska kyrkböcker. Först efter flera klagomål till domkapitlet medgav Statistiska Centralbyrån mellan juni och oktober i nio fall, och under de följande åren i ytterligare ett par fall, att de påtvingade judiska förnamnen fick strykas ur kyrkböckerna i Tyska församlingen i Stockholm. Här rörde det sig alltså om människor av evangelisk bekännelse, som tillhörde Svenska kyrkan, och om kyrkoböcker som fördes av präster i församlingar inom Svenska kyrkan. Vi vet att ett par, där mannen var av judisk härkomst, och båda hade utvandrat till Sverige, gifte sig i London, för att sedan återvända till Sverige. Till Haagöverenskommelsen från hade nämligen långt ifrån alla europeiska stater anslutit sig. I sin stora undersökning om Nürnberglagarna och berövandet av judarnas rättigheter inom civilrätten, har Andreas Rethmeier14 visat att vi här kan urskilja tre grupper av stater: först de som konsekvent tillämpade den så kallade domicilprincipen, det vill säga att äktenskapshinder prövades efter lagen på bostads- eller vistelseorten. Denna princip tillämpades i 14 Andreas Rethmeier, “Nürnberger Rassegesetze” und Entrechtung der Juden im Zivilrecht. Frankfurt a M 1995.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=