Schmitt klargjorde vidare, att en utländsk lysningsförrättare i de nämnda fallen var förpliktigad att avvisa lysningsansökan.12 Schmitts tolkning är i enlighet med förarbetena till Haagkonventionen. Avsikten hade varit att undvika en allmän ordre public-formel, och man hade avvisat belgiska och franska förslag i den riktningen.13 Låt oss ett ögonblick återgå till prosten Lysanders refuserade tidningsartikel: “Vad skola nu de unga människorna göra, som icke väntat att även i Sverige finna sin lyckas väg stängd? Dröja, tills båda hunnit bli svenska medborgare. Det betyder fem eller sju år, så framt icke ‘särskilda omständigheter’ kunna medföra dispens. Därtill komma särskilda svårigheter för fästmön. Hennes möjlighet att få uppehållstillstånd här i landet under så lång tid kan ifrågasättas. Och man försäkrar mig från annat håll – så otroligt det än låter – att hon kan befara inspärrning på ett ‘koncentrationsläger’ eller t.o.m. straffarbete, om hon återvänder till Tyskland. Ryktet om hennes tilltänkta äktenskap i Sverige kan ha spritt sig i hennes hemtrakt och en angivelse kan ske för försök till förledande av en arier till – det bjuder emot att använda det ord jag hört – till ‘rasskändning’.” Av Lysanders initiativ blev emellertid intet. Den september svarade Märta Lindqvist (känd under signaturenQuel qu’une) att Lysanders artikel inte kunde publiceras i Svenska Dagbladet, visserligen inte, som hon först befarat, på grund av tidningens positivt avvaktande hållning till det nya Tyskland. Dr. Järte hade istället bett henne “framhålla för Prosten, att det i sakens intresse torde vara allra bäst att icke alls omnämna den i någon tidning utan i stället söka få en motionär och utan föregående varning få fram saken i riksdagen.” Då fanns det goda utsikter för att målet kunde uppnås, vilket däremot knappast blivit fallet, om man “väckt björnar som nu sova. Det är inte uteslutet, menade Dr Järte, att därest luckan, eller vad man skall kalla det, i års lag påpekas i tidningarna, nitiska andar skola skynda 12 Carl Schmitt, Die nationalsozialistische Gesetzgebung und der Vorbehalt des “ordre public” im Internationalen Privatrecht (Zeitschrift der Akademie für Deutsches Recht. Februar 1936), 209. 13 Erik Jayme, Die Wiederanwendung der Haager Familienrechtsabkommen von 1902 und 1905 (Neue Juristische Wochenschrift 18. Jg. Heft 1/2 14. Januar 1965), 17.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=