I likhet med övriga vetenskaper, som bedrevs i hägnet av den väsensmetafysiska kunskapsläran, präglades även rättsstudiet av den stränga uppdelningen av kunskapen i en filosofisk, nödvändig och en historisk, tillfällig kunskap. Naturrätten utgjorde rättens nödvändiga väsende (ius necessarium), som transcenderade tid och rum och hade sin yttersta grund i Guds skaparvilja. Rättens historiska uttryck, den positiva rätten (ius voluntarium), var däremot något tillfälligt, underkastat förändringarna i tid och rum. Naturrätten utgjorde en inre ordning av aprioriska rättssatser, som juristen i kraft av sitt förnuft – utrustat med de s.k. medfödda idéerna, ideae innatae – förmådde kopiera. Teorin förutsatte att systemet kunde avbildas med hjälp av den demonstrativa metoden. Naturrätten betraktades som en kausalkedja av rättigheter och skyldigheter. Alla enskilda begrepp och regler kunde således stegvis föras tillbaka till allt högre enheter för att till slut underkastas den högsta enheten, d.v.s. Gud, väsendenas väsende. Naturrätten utgjorde en i sig nödvändig och därmed sann struktur av väsensrelationer, som Wolff beskriver på följande vis: e methodo, sed e principiis pendet”, “Si nulla datur in rebus veritas transcendentalis, nec datur veritas logica propositionum universalium, nec singularium datur nisi in instanti”. 64 Pütter, Johann Stephan, Neuer Versuch einer juristischen Encyclopädie und Methodologie, Göttingen 1767, s 7. Kein ächter Begriff von Verbindlichkeiten, lässt sich bilden, wenn man nicht eine höhere Gewalt dabey voraussetzt, die berechtiget ist, uns Pflichten aufzulegen, und auf deren Erfüllung einen Nachdruck zu setzten. Und so beruhet die erste und allgemeinste Quelle aller Verbindlichkeiten in der Gewalt Gottes, als des Schöpfers und Herrn Himmels und der Erde, dessen Wille allen Geschöpfen zur Richschnur dienet, dessen Allmacht seinem Willen allen Nachdruck geben kann, und dessen Heiligkeit, Gerechtigkeit, Weisheit und Güte nichts will, als was an sich recht und gut ist.64 Mellan alla skyldigheter och rättigheter föreligger utan tvivel en orubblig förening, så att de ena skall kunna härledas ur de andra genom en kontinuerlig tankelinje och konstituera en enhet av sinsemellan sammanhängande sanningar.65
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=