Det som har grunden i sig självt och således är grund till det övriga är väsendet. När ett tings väsende är känt, är därför även grunden för allt som tillkommer tinget uppenbart. Först genom sitt tids- och rumsbundna uttryck blir väsendet uppfattbart av våra sinnen. Uttrycket är identiskt med den från möjlighet till verklighet fullbordade rörelsen. Utöver de nödvändiga väsensattributen tillkommer en rad bestämningar, som tillhör den ständigt föränderliga världens accidenser eller tillfälligheter. I sin existens kan tinget således uppvisa ett antal inte förutsägbara variationer, i sin essens är det däremot alltid detsamma; det är nödvändigt. Med avseende på väsendets nödvändiga karaktär framhåller Wolff, att Ordningen i objektsvärlden fastställes med hjälp av logiken: bakom det som är synbart ligger något som är. Därmed har logikens lagar fått en annan innebörd än att endast vara rena tankelagar. Genom att avbilda en för den aprioriska objektskunskapen grundläggande princip har logiken tillmätts en kunskapsbildande funktion. Användningen av den tillräckliga grundens lag och motsägelselagen med syfte att bevisa objektsvärldens existens och dualistiska struktur leder över till den epistemologiska frågan, d.v.s. frågan om i vilken mån och på vilket sätt objektsvärlden är nåbar för kunskapen. Objektvärldens uppdelning i en nödvändig enhet, väsen, och tillfällig mångfald, som bevisas och bekräftas med hjälp av den tillräckliga grundens lag och motsägelselagen, resulterade i en liknande uppdelning av kunskapen. Eftersom kunskapen, enligt skolfilosofin, Eftersom världen skulle kunna vara annorlunda än den är, så hör den till de tillfälliga tingen och är därför med avseende på sin verklighet inte nödvändig. Jag säger med flit att den (världen) med avseende på sitt väsende i likhet med alla övriga ting är och förblir nödvändig. Härav framgår att ingenting med avseende på väsendet, utan endast med avseende på verkligheten är tillfälligt. Eftersom väsendet nämligen består i möjligheten, så går det inte an att något samtidigt kan vara möjligt och omöjligt.60 60 Wolff, Deutsche Metaphysik, § 576.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=