fererar till något absolut, d.v.s. till en autonom och följaktligen nödvändig kunskapsgrund, medan existensen utgör ett till tid och rum relativt uttryck. Dessa två motsatta bestämningar, existens och essens eller väsen och uttryck, hålls åtskilda med hjälp av motsägelselagen: A är inte icke-A. Det i tid och rum existerande har sin grund i något annat, som samtidigt är orsaken till dess existens, nämligen väsendet, eftersom ingenting kommer ur ingenting (ex nihilo nihil fit). Uttrycket måste kunna kopplas till en grund, som är möjlig och därmed nödvändig, ty det möjliga kan inte samtidigt vara omöjligt (jfr motsägelselagen). Följaktligen kan inte en sten, som hittills inte varit där, plötsligt börja existera, om den inte framkallas av något som besitter varat i lika eller högre grad. Tankegången, som utgör en av de centrala bevisleden i den väsensmetafysiska vetenskapsfilosofin, sammanfattades av Gottfried Wilhelm Leibniz (-) som principen om den tillräckliga grunden (ratio sufficiens). Grund är det varigenom man kan förstå varför något är. Orsak är ett ting, som i sig innehåller grunden till ett annat ting. Ett ting har således en tillräcklig grund när något är förhanden, ur vilket man kan förstå varför tinget är. Då ingenting kan uppstå ur ingenting måste allt existerande ha en orsak, en tillräcklig grund.58 Grunden har nödvändighetskaraktär, då den inte är beroende av något annat utan är grundad i sig själv. Med hjälp av motsägelselagen konstaterar Wolff att det som är grund inte samtidigt kan vara grundat i något annat: När man sålunda i ett ting kan urskilja mångahanda egenskaper, så måste en av dem i sig innehålla grunden till varför det övriga tillkommer tinget, och eftersom denna egenskap i sin tur inte kan ha sin grund, varför den tillkommer samma ting, i en av de övriga, vilket lätt kan begripas av motsägelselagen, så måste den med nödvändighet tillkomma tinget. Ty det som är nödvändigt behöver ingen ytterligare grund varför det är. I varje ting är nämligen något nödvändigt som bestämmer dess art, och det övriga har sin grund däri.59 58 Wolff, C., Vernünfftige Gedancken von Gott, der Welt und der Seele des Menschen, Halle 1725, § 30 ( i fortsättningen citerad Deutsche Metaphysik). 59 Wolff, Deutsche Metaphysik, § 32.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=