Med anknytningspunkt i den medeltida skolastiken i allmänhet och i thomismen i synnerhet beskrev Wolff världen som en nexus rerum, ett enda orsakssammanhang, med Gud som dess första början. I sin skrift Vernünfftige Gedancken von den Kräften des menschlichen Verstandes (), även benämnd Deutsche Logik, formulerar Wolff kausaliteten och dess första orörliga början på följande vis: Den materiella världen liknade han vid “en spegel av Guds existens och perfektion”.57 I kraft av kausaliteten, den tillräckliga grundens lag, ratio sufficiens, kunde man således inte endast bevisa att Gud existerar, utan man kunde även komma till insikt om den gudomliga försyn som länkade samman allt skeende i världen, eftersom ingenting kommer ur ingenting. Allt som finns måste ha en tillräcklig grund. Till utgångspunkt för denna metodlära ligger uppfattningen att varat eller objektsvärlden har en dualistisk struktur. Å ena sidan föreligger objektens essens eller väsen (essentia), den transcendentala objektsordningen, å andra sidan deras existens (existentia), den tids- och rumsbundna, sinnliga världen. Av denna bestämning framgår att essens och existens representerar två motsatta principer. Essensen reatt beroendet av Thomas var alltför stort, något somWolff uppenbarligen hade svårt att förstå. I ett brev till en av sina välgörare utbrister Wolff: “Ich halte freiwillig bei meiner Philosophie für das Beste, was vom Methodo herrühret, nämlich, dass man von der Wahrheit überzeugt werde, und die Verknüpfung einer Idee mit der anderen einsiehet, auch zu recht vollständigen Begriffen unvermerkt gelanget, und dadurch eine Scharfsinnigkeit erhält, die auf keine andere Weise zu erreichen stehet, welches bisher niemanden begreifen will, ausser verschiedenen Katholiken, von denen ich absonderlich jetzt aus vielen Orten und Clöstern Briefe erhalte”, i Büsching, A.F., Beiträge zu der Lebensgeschichte denkwürdiger Personen, bd I, Halle 1783, s 119. 56 Wolff, C., Vernünfftige Gedancken von den Kräften des menschlichen Verstandes, Vorbericht § 11, Gesammelte Werke, Abt. 1, Bd I, utg. H.W. Arndt, Hildesheim 1978, s 118. 57 Wolff, Nexus rerum, s 5 (§ III). Unter denen Dingen, die möglich sind, muss eines nothwendig selbständig seyn, denn sonst wäre etwas möglich, davon man keinen Grund anzeigen könnte, warum es ist /…/. Das selbständige Wesen nennen wir Gott: die anderen Dinge, welche ihren Grund, warum sie sind, in dem selbständigen Wesen haben, heissen Creaturen. 56
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=