eller en potentiell förmåga att kunna skilja mellan gott och ont. Thomas sätter likhetstecken mellan synteresis och lex naturae. Genom den mänskliga lagen kommer den naturliga lagen till sin bestämning och konkretion, som enligt den aristoteliskt färgade ontologin betraktas som naturrättens historiska uttryck. Denna bestämning av naturrättens innehåll kunde ske på två vägar: Det är således med hjälp av det gudomligt upplysta förnuftet, som människan kan komma till större insikt. I förnuftet ligger en drift att eliminera eller åtminstone moderera den brist som kännetecknar människan i hennes tidsbundna tillvaro. Thomas säger att förnuftets väg är densamma såväl i de spekulativa (scientiae speculativae) som de praktiska vetenskaperna (operabiles). Målet var att komma den i varat immanenta väsensordningen så nära som möjligt. Ens, verum et bonum convertuntur kan uppställas som ett ledmotiv för Thomas ontologi. Detsamma kan även sägas om Platons och Aristoteles filosofi. Den aristotelisk-tomistiska kunskapsteorin, som under ett halvt årtusende utvecklades till en vetenskapsfilosofik mainstream, kan sammanfattas på följande vis. Vetenskapens mål var att beskriva Guds eviga skapelseordning. Det tillfälliga eller historiska var endast intressant som en etapp på vägen till den högre väsensordningen. Den givna kausaliteten, från den första orsaken, som inte själv är orsakad, d.v.s. den förste orörlige röraren eller Gud, till alla uttryck i tid och rum, gav människan möjlighet att ta del av varats innersta principer. . genomconclusio, som var en härledning via demonstrativa från de översta principerna, prima principia. Denna omständighet förtydligar Thomas med hjälp av den femte budet: “Du skall icke döda!”, som i sin tur var en följd av (conclusio) naturrättens primum principium “ingen skall tillfogas något ont (nulli esse malum faciendum)”. Conclusio är en omedelbar härledning från naturlagen och har samma absoluta karaktär; . genomdeterminatio, som utgör naturlagens tillämpning i det enskilda fallet. Som ett exempel på determinatio anför Thomas straffmätningen i det enskilda fallet: naturlagen föreskriver att syndaren skall bestraffas. Hur straffet konkret skall utformas och verkställas ligger inom ramen för determinatio.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=