det av samma skäl klart att kedjan av kausalsammanhang måste utgå från en yttersta orsak. Ett motsatt förhållande, dvs att man skulle anta flera utgångspunkter, skulle innebära att det förelåg flera paralllella sanningar eller vara, vilket inte endast skulle skapa kaos utan även strida mot det vi erfar: Den förste orörlige röraren skall inte uppfattas som en mekaniskt verkande princip utan den har karaktären av ett idealt vara, ett metafysiskt tillstånd, och utgör därmed grunden för allt skeende. Det innebär vidare att den förste orörlige röraren saknar materialitet eller kropp och därmed rumsbundenhet, eftersom rum och kropp betingar varandra. Det absoluta och fullkomliga kan inte förändras, eftersom det befinner sig i ett tidlöst tillstånd. Tiden är, enligt Aristoteles, inget annat är ett mått på det som är föränderligt.9 I denna mening transcenderar den första orörlige röraren den i tiden och rummet begränsade världens kontingenta beskaffenhet. Den timliga världens alla företeelser kan härledas som följder av denna första grund, som därmed garanterar enhet och sammanhang i den tidsoch rumsbundna tillvarons till synes kaotiska tillstånd. Den förste orörlige röraren kan även beskrivas som orsakernas orsak eller formernas form, som sätter igång och formar rörelsen. Aristoteles tänker sig den metafysiska världen som en hierarkisk ordning av väsenden bestämd av kausalitetens princip där den förste orörlige röraren utgör det högsta väsendet, som själv inte har någon orsak, men som orsakar allt annat. “Att anta flera ordningsprinciper, såsom Speusippos gjort, måste innebära, att det överhuvudtaget inte finns någon ordning. Vi upplever dock dagligen denna enhetliga ordning i världen. Världen står under en enhetlig ordning på samma sätt som en här står under en härförare. Just därför talar vi om ett kosmos. Mångherravälde är ett fördärv; en enda bör härska, en vara konung”.8 8 Metafysiken, 1076 a 6. Den kursiverade texten utgör ett citat frånIliaden 2, 204. Jfr Metafysiken, 994 b 30 ochAnalytica posteriora, 82 b 39; 83 b 6; 72 b 10. 9 Aristoteles, De coelo, A, 9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=