RSK 9

Den gudomliga rätten eller naturrätten uppfattades som en absolut punkt, löst från tidens och rummets föränderlighet, runt vilken all rätt graviterade. Den gudomliga försynen, uttryckt i rättsliga normer med tids- och rumsligt transcenderande giltighet, utgjorde ett mått för mänskligt liv och handlande, som präglade människans självförståelse inte enbart i Nehrmans tid, utan som med rötter i antikt tänkande formades av den medeltida skolastiken. Den aristoteliska metafysiken och kunskapsteorin utgör inte överraskande grunden till detta synsätt. Något som emellertid är mer överraskande är att Aristoteles auktoritet, när den väl cementerats av medeltida teologer och jurister, behöll sin makt över vetenskapligt tänkande i allmänhet och rättsvetenskapligt tänkande i synnerhet långt in på -talet. Det räckte ofta med att hänvisa till philosophus ait, filosofen säger, för att en uppfattning skulle anses vara vetenskapligt styrkt. Med andra ord ger Nehrman uttryck för en seglivad rättstradition eller enlongue durée, för att tala med den franske historikern Fernand Braudel, som först mot slutet av -talet förångades för att successivt ersättas av en sekulariserad syn på rätten och dess källor. Det är mot denna bakgrund lämpligt att låta en undersökning av hur det gudomliga argumentet kom att utgöra måttet på den rättsvetenskapliga sanningen ta sin början i Aristoteles filosofi. En bärande tanke i Aristoteles metafysik är antagandet om en “förste orörlig rörare” (τ πρ τoν κινo ν κινητoν), en första apriorisk punkt, orörlig i sig men orsaken till allt rörligt. Det omedelbara syftet med detta antagande var att eliminera det som torde vara en filosofens mardröm, nämligen regressus in infinitum, en härledning i det oändliga, dvs den filosofiska problematik som uppstår när en företeelse härleds till sin omedelbara orsak, som sedan härleds till sin orsak, som sedan härleds till sin orsak och så vidare i all oändlighet.  och ändras, men eij thet förra, ty thet bör stedze wara oförändradt och oryggeligt. “Den förste orörlige röraren”

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=