Otaliga är de ställen i David Nehrmans välkända verk om den svenska civilrätten, Inledning Til Then Swenska Iurisprudentiam Civilem (), där författaren hänvisar till Gud som en yttersta legitimationsgrund för rätten och som en garant för rättsvetenskaplig sanning. På ett ställe skriver Nehrman t.ex. att På ett annat ställe konstaterar han Gud och rättsvetenskapsmannen Inledning “Gudz Lag är oss antingen genom naturens lius kungiord, så at man medelst en förnufftig efftertanka kan finna, hwad lofgifwit eller förbudit är; eller ock uthi hans heliga ord uppenbarad. Then förra är helt och hållet allmän, så at then förplichtar alla menniskior, oföränderlig, stedze warande och oombytelig: doch bör här wid nödwändigt i achttagas, at wissa Gudz bud och befallningar äro af then art, at the alltid anse något wist stånd; men andra äro allmänna och angå alla menniskior, Hwilket alt widlöfftigt anföres och förklaras af them, som skrifwit systemata eller Compendia Juris naturalis /…/ . ” I anseende här til kan then werldzliga Lagen delas in Jus necessarium & voluntarium. Thet förra grundar sig på Gudz Lag, thet senare på Öfwerhetens behag och giorde förfatningar, thetta senare kan effter godtfinnande afskaffas 1 Nehrman, David, Inledning Til Then Swenska Iurisprudentiam Civilem, Lund 1729, Cap II § 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=