påvisa det svalg som skiljer den (i viss mening) faktiskt existerande inomstatliga rätten från den väsentligen fiktiva mellanfolkliga. Bristen på verklighetsanknytning i den folkrättsliga retoriken visades upp. Och Lundstedt ställde den viktiga frågan om folkrättsföreställningarna är till nytta eller skada för mänskligheten. Att han i våldsam utsträckning överdrev deras skada kan det knappast råda något tvivel om. Men han hade rätt i att varken folkrättstron eller folkförbundet kunde skydda Europa mot ett nytt krig, ett krig som blev det mest katastrofala i dess historia och som bröt ut bara ett par år efter Lundstedts varningsord i Folkrätten — en livsfara för folken. Lundstedts poäng att en folkrättsretorik som inte beledsagas av ett illusionsfritt erkännande av de maktpolitiska realiteterna kan vara vilseledande och riskabel, denna poäng har bekräftats av utvecklingen. Det mest utarbetade rättsfilosofiska försöket att gendriva Lundstedts (och Hägerströms) syn på rätten kom med Ingemar Hedenius Om rätt och moral (). Hedenius ville visa att rättssatser inte (som Lundstedt och Hägerström tyckts mena) nödvändigtvis behövde vara falska eller chimäriska. Det fanns också vad Hedenius kallade “oäkta” rättssatser. Dessas innebörd var helt enkelt att säga något faktiskt om hur rättsmaskineriet fungerade. Att ha äganderätt till en bil innebar enligt denna analys (grovt formulerat) att polis och domstolar skulle vara beredda att inskrida om bilen blev stulen. Mot “rättigheter” svarade faktiska inskridanden från polis och myndigheter. Denna analys (som Lundstedt ogillade och angrep i sin svarsskrift, Det Hägerström-Lundstedtska misstaget) berörde inte folkrätten. Det är också uppenbart att folkrätten inte kunnat räddas genom Hedenius metod. Ingen stat, inga myndigheter beivrar övegrepp mot folkrätten. Denna rätt kan beskrivas som en chimär, som en form av retorik, som ett antal paragrafer i vissa dokument, som en moralisk förpliktelse. Men den har inte den form av påtaglig realitet som enligt Hedenius de förhållanden har som de oäkta rättssatserna handlar om. Hedenius själv antydde i andra sammanhang att folkrätten kanske skulle kunna intellektuellt försvaras med hjälp av nyttomoralens argument. Detta
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=