Harold Bermans syn på rättsliga och religiösa beröringspunkter och ceremonier väcker frågor om vilket – om något – samband mellan rätt och religion som bör finnas och hur detta kommer till uttryck i den politiska diskussionen. Kristendomen har under omkring tusen år interagerat med svensk rätt och politik, och det har fallit sig naturligt att beröringspunkterna har kommit till uttryck i till exempel ederna. I dag är situationen en helt annan, och rätten måste vara neutral mellan religionerna. En konstitution kan – förutom att reglera statsmakterna och deras förhållande till medborgarna – markera den nationella rättskulturens identitet. I USA talas omAmerican civil religion som ett begrepp för konstitutionens grundläggande värden: civil rights ochrule of law.113 Vad domaren lovar i den svenska domareden, numera inte vid Gud utan på heder och samvete, är trohet, inte till konungen eller till någon statsmakt, utan till lagen och rätten – rättsstaten eller the rule of law. Domaren sätter sin heder och sitt samvete i pant på att han eller hon skall döma efter Sveriges lag och laga stadgar. I uttrycket ‘Sveriges lag och laga stadgar’ måste man numera också läsa in en hänvisning till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och den gemensamma europeiska rättsordningen. Med begreppet juristkultur avses bland annat juristernas utbildning, praktik, karriärvägar, yrkesroller och mentaliteter.114 På motsvarande sätt kan begreppet domarkultur bildas. Viktiga symboler för den svenska domarkulturen är domarreglerna och domareden. När den svenska domarkulturen alltmer påverkas – och behöver inspireras – av den ständigt framväxande gemensamma europeiska rättsordningen, kan domareden tillsammans med domarreglerna fungera som symboler för de svenska domarnas kultur i en föränderlig omvärld. Samtidigt visar dessa symboler att svenska domare sedan urminnes tider är delar av en europeisk rättslig gemenskap, och de 113 Modéer, Kjell Å., “Vad är rättskultur? Om vår tids historiska skolstrid vid juridisk fakultet” i Rätten. En festskrift till Bengt Ankarloo, Lund 2000, s. 384 ff. 114 Ibid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=