inget språkligt hinder mötte, behölls beteckningen ed även för det sekulariserade sanningslöftet.110 Genom att eden befriades från sina religiösa inslag saknades – som man får förstå förarbetena111 – behov av alternativa edsformulär. Att detta trots allt inte är en självklar slutsats framgår av tyskaBundesverfassungsgerichts dom av den april . Författningsdomstolen konstaterade, i ett fall som gällde en vittnesed, att visserligen kan en ed utan uttryckliga religiösa inslag inte anses vara en religiös ed i och för sig. Man har ändå av tro- och samvetsskäl, och med stöd av grundlagens garanti av religionsfriheten, rätt att vägra att avlägga också en icke-religiös ed, om man är av den trosuppfattningen att Jesus i Bergspredikan förbjöd varje form av ed. Enligt författningsdomstolen hade staten inte rätt att bedöma riktigheten i sådana trosuppfattningar. Väsentligt var tydligen, att orden ‘Ich schwöre’ ingick i eden.112 Det har funnits två slag av verbala religiösa inslag i formulären till de svenska domarederna: dels en förpliktelse för domaren att döma efter Guds lag, dels ett åberopande av Gud i själva edsavläggelsen. 109 Prop. 1975/76:64 s. 37. 110 Prop. 1975/76:64 s. 46 f., Ds Ju 1975:1, intagen i prop. 1975/76:64, s. 93. 111 Prop. 1975/76:64 samt Ds Ju 1975:1, intagen i prop. 1975/76:64. 112 Bundersverfassungsgerichts beslut den 11 april 1972 i Entscheidungen des Bundersverfassungsgerichts, band 33, Tübingen 1973, s. 23 ff. – En av domarna, dr v. Schlabrendorff, var skiljaktig (se a.a. s. 35 ff.) och analyserade betydelsen av begreppet tro, tolkningen av Bergspredikan, betydelsen av att eder föreskrevs redan genom den grundlag som också garanterade religionsfriheten, samt samhällets gemensamma etiska och religiösa minimum. Han menar, om jag förstår honom rätt, att Bergspredikan enligt kristendomen inte skall ses som innehålllande riktlinjer som gäller för det nutida livet utan riktlinjer som skall gälla i en kommande tidsålder. Innehöll alltså klagandens vägran att avlägga vittnesed inte en troshandling utan en feltolkning? Han ifrågasatte vidare mot bakgrund av majoritetens resonemang huruvida ett avskaffande av orden ‘Ich schwöre’ var tillräckligt: “Will man – wie die Mehrheit des Senates – den Gesetzgeber veranlassen, eine Beteuerungsformel zu schaffen, die auch das Wort ‘schwören’ nicht enthält, so wird mit Sicherheit der Tag kommen, an dem Zeugen aufstehen werden, die auch die Beteuerungsformel ablehnen, weil es in der Bergpredigt heißt: ‘Eure Rede aber sei: Ja, ja; nein, nein. Was darüber ist, das ist vom Übel.’” (s. 39). Jfr Hagner, Donald A., i Word Biblical Commentary, vol. 33 A, Dallas 1993, s. 128 f. Avslutande ord
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=