nebar de “ett eventuellt avsvärjande av den gudomliga nåden”.95 I års förslag till ny domared avlägsnades slutorden “så sant mig Gud hjälpe till liv och själ”, men förslaget ledde inte till lagstiftning förrän vid nya rättegångsbalkens införande.96 Enligt J. Köstlin markerar formeln “ich schwöre bei Gott ... so wahr mir Gott helfe” konsekvenserna vid edsbrott.97 Ernst Kallenberg har redogjort för de olika meningar som fanns angående edens slutord: En tolkning var att den som inte fullgjorde edens förpliktelse därigenom avsade sig Guds andliga och lekamliga hjälp. En annan tolkning var att orden innehöll en åkallan om nåd och bistånd eller en förklaring att löftet är lika sant som att den som avlade eden åstundade Guds hjälp och förbarmande. Kallenberg ansåg passusen olämplig, eftersom den var mångtydig.98 Det poängterades särskilt i förarbetena till nya rättegångsbalken att passusen avlägsnades.99 Även i / års lagstiftningsärende aktualiserades ordalydelsen, i det att ärkebiskopen föreslog att den – tillsammans med övriga religiösa inslag – skulle tas bort även från domkapiteleden, som var fastställd genom kungörelse av den oktober .100 År upphörde seden att den som avlägger ed lägger handen på Bibeln; detta som en följd av den ändrade lydelsen av ederna.101 Det förekommer nu inte sällan att vittnen som skall avlägga en ed får göra det sittande, och notarier som skall avlägga domared får göra det med varierande grad av högtidlighet. Peter Fitger har menat att ederna får bättre effekt om man undviker slentrian. Han menar därför, att – 95 Almquist, Jan Eric, “Domareden i historisk belysning” i Svensk juristtidning 1944, s. 47, jfr Högsta domstolens yttrande, intaget i Naumann, Christian (utg.), Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, 1884, 1 avd., s. 102. 96 Högsta domstolens yttrande, intaget i Naumann, Christian (utg.), Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, 1884, 1 avd., s. 99 ff., ssk. s. 109, och 683 ff. 97 Köstlin, J., i Hauck, D. A., Realencyklopädie für protestantische Theologie und Kirche, 3 uppl., band 5, Leipzig 1898, s. 239. 98 Kallenberg, Ernst, Svensk civilprocessrätt, band I, 2 uppl., Lund 1923, s. 238. 99 Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk, del II, motiv m.m., Stockholm 1938, s. 105. 100 Prop. 1975/76:64 s. 39 o. 47. 101 Ds Ju 1975:1, i prop. 1975/76:64 s. 74.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=