RSK 9

ses från handflatans sida, varför de nedböjda fingrarna framgår.91 I det äldsta kända sigillet, som användes -, ser det emellertid närmast ut att vara fråga om en högerhand sedd från ovansidan med tummen, pekfingret och långfingret uppsträckta till edgång. Detta gör att Almqvists uppfattning, att edgång med tre fingrar inte kom i bruk vid domstolarna, framstår som mera osäker. Det torde vara samma bild som återkommer i de sigill som Åse härad använde 1642 och , men dessas utförande är sämre och bilderna är svårare att tolka.92 I sammanhanget kan också nämnas att åklagarväsendet för lilla riksvapnet timbrerat med två korslagda stavar eller spiror. Högst upp på vardera staven sitter en hand med tummen, pekfingret och långfingret uppsträckta till edgång. Justitierådet Åbergsson konstaterade i samband medårs förslag till ny ed, apropå att orden ‘vid Gud’ föreslogs skola ersättas med ‘inför Gud’ att eden avläggs vid Gud men inför världslig myndighet.93 Justitierådet Olivecrona anförde att formuleringen ‘svär inför Gud’ var väsentligt svagare än ‘lovar och svär vid Gud och hans heliga evangelium’, eftersom det religiösa momentet skulle “gripande imponera på menniskan och för hennes inre rätt lifligt ställa hela vidden af det särskilda religiösa ansvar gent emot det högsta väsendet, hvartill eden tillförbinder henne”.94 Lokutionen “så sant mig Gud hjälpe till liv och själ” avslutade domareden fram till nya rättegångsbalkens ikraftträdande. -talets religiösa väckelse medförde kritik inte bara mot edgångsväsendet generellt utan i synnerhet mot lokutionen “så sant mig Gud hjälpe till liv och själ”. Skälet till den starka kritiken mot dessa ord var, att de ansågs medföra att själens eviga välfärd sattes i pant. Därigenom in-  91 Nevéus, Clara och de Wærn, Bror Jacques, Ny svensk vapenbok, Stockholm 1992, s. 68 f. 92 Jag har tagit del av sigillbilderna genom kopior av Riksarkivets samling av avritningar av Häradssigill, sammanställda av Magnus Bäckmark år 2001 under rubrikenHäradssigill, s. 139. 93 Högsta domstolens yttrande, intaget i Naumann, Christian (utg.), Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, 1884, 1 avd., s. 685. 94 Högsta domstolens yttrande, intaget i Naumann, Christian (utg.), Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, 1884, 1 avd., s. 110 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=