är exempel på hur rätt och religion möts och hur rättens ceremoniel har förändrats. Den ena typen av ed är i promissorisk ed, som innefattar ett högtidligt löfte att tala sanning eller uppfylla de andra förpliktelser som framgår av eden. I svensk rätt hör till denna kategori bland annat domaroch vittnesederna. Motsatsen är assertorisk ed, som avläggs efter en utsaga och varigenom utsagans riktighet bekräftas. Ett exempel från svensk rätt är konkursbouppteckningseden. De förpliktelser som följer av en löftesed kännetecknades inom till exempel länsväsendet av ömsesidighet: för edsavläggaren fanns skyldigheten att vara lojal mot den som tog emot eden och de uppställda reglerna, och för den som tog emot eden fanns förpliktelsen att skydda edsavläggaren. Gud fanns med i eden som en tredje part som vakade över förpliktelsernas uppfyllelse.78 J. Kreüger uttryckte saken så, att man för det fall man inte uppfyller edens löfte nedkallar över sig Gudomens vrede eller avsäger sig dess hjälp.79 Sekulariseringen har medfört att eden mera är ett psykologiskt påtryckningsmedel; exempelvis gäller utsagan och inte, som under medeltiden, eden själv som bevismedel i processrätten.80 En enkel form av ed utelämnar åberopandet av en gudom; till exempel “Måtte jag falla död ned, som jag inte säger sanningen”. Utsagans sanningshalt själv avgör saken. Man kan också sätta andra saker i pant, såsom närståendes liv, ens särskilt viktiga tillhörigheter med mera. Vidrörandet av betydelsefulla föremål förstärker edens verkan, liksom höjandet av högerhanden, vidrörandet av en ring eller av en helig skrift. Åberopandet av en gudom i eden syftar till att guden skall straffa edsavläggaren om han bryter eden. Det finns exempel på samhällen där mened inte har ansetts behöva något världsligt straff, eftersom gudarnas straff kunde påräknas. Edens funktion anknyter 78 Heinz-Horst Schrey i Theologische Realenzyklopädie, Band IX, Berlin 1982, s. 392; jfr Bernhard Maurer i Theologische Realenzyklopädie, Band IX, Berlin 1982, s. 397. 79 Kreüger, a.a., s. 588. 80 Schrey, a.a., s. 392; jfr Maurer, a.a., s. 397. – Jfr avskaffandet genom 1974 års regeringsform av resterna av landslagens konungaed, som kvarstod i 16 § 1809 års regeringsform.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=