’Guds lag’ infördes i eden först år och inte i års ed får inte kopplingen till Karl IX:s appendix att framstå som särskilt framträdande, oaktat att appendix var gällande lag då. Det är enligt min mening mera sannolikt, att års plakat kan ha haft någon inverkan när eden skrevs om år . Därmed framstår förståelsen av orden som betydande Guds ord i vidare bemärkelse mer sannolik. Vad än uttryckssättet ursprungligen hade betytt, kom det att så småningom kritiseras mot bakgrund av rätts- och samhällsutvecklingen. Under -talet kritiserades således domareden på juridiska och religiösa grunder, särskilt beträffande uttrycket ”Guds och Sveriges lag och laga stadgar”.73 J. Kreügers kritik har omnämnts ovan. Vid års riksdag uttalade första lagutskottet i anledning av en motion att hänvisningen till Guds lag innefattade endast en förpliktelse för domaren att iaktta de allmänt humanitära moralbud, som utformats under den kristna etikens inflytande. Ett sådant löfte kunde enligt utskottet avges av envar oavsett religiös uppfattning. Även om hänvisningen till Gud i edens inledningsord kunde bytas ut mot orden ‘på heder och samvete’ kvarstod förpliktelsen att döma efter ’Guds lag’.74 År kom frågan åter upp, föranledd av dissenterlagskommitténs förslag till religionsfrihetslag. Kommittén ansåg att uttryckets innebörd var oklar, och redan ovissheten om uttryckets rätta mening gjorde att det borde avlägsnas ur eden. Orden saknade mening och innehåll för en person som förnekar Guds existens och kunde betraktas som ett otillbörligt tvång på en sådan persons samvete. De vedertagna moraliska grundsatserna, som i regel tillkommit under inflytande av kristen etik, var tillgodosedda genom åliggandet för domaren att ‘efter bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra’. Departementschefen delade kommitténs uppfattning.75 Orden ‘Guds lag’ ströks ur eden.76 73 Almquist, a.a., s. 45. 74 Motion 1948:II:30, Första lagutskottets utlåtande 1948:8, jfr ang. vittneseden motion 1966:I: 695, 1966:II:562, Första lagutskottets utlåtande 1966:20. 75 SOU 1949:20 s. 362 ff., NJA II 1959 s. 104 ff., prop. 1959:143 s. 14 ff. 76 SFS 1959:257-258.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=