till att en del norrlandsbönder skatteköpte sina hemman trots att de redan var införda som skatte i jordeboken.228 Bönderna flyttade successivt fram sina positioner, särskilt från mitten av-talet då de i allt högre grad fick stöd från präste- och borgarståndet i riksdagen.229 När Gustav III i ett trängt politiskt läge behövde böndernas stöd i riksdagen beviljades slutligen i stort sett alla deras gamla rättighetskrav. Även kronobönder fick bättre besittningsskydd. Men grupper som inte hade nämnvärt politiskt inflytande lämnades utanför reformen. Bland dem fanns i första hand frälsebönderna och torparna, backstugusittarna, husmännen och gatehushjonen i Skåne, fiskarna i Bohusläns skärgård samt samerna.230 Att skatteböndernas rätt förstärktes frånkan ha gjort det angelägnare för kronan att utplåna allt som påminde om skattemannarätt till lappskattelanden, d v s att definitivt sätta stopp för häradsrättens hantering av lappskattelanden som skattejord. Om samerna hade fått samma rätt till sina land som skattebönder fick till sin jord skulle det ha fått stora konsekvenser. Inte minst hade anläggningen av nybyggen försvårats eller rent av omöjliggjorts. Vi har inga belägg för den hypotesen och man kan inte dra slutsatsen att företeelser har ett orsakssamband bara därför att de inträffar vid ungefär samma tid. Men det måste å andra sidan framhållas att det bara var drygt tre år efter beslutet i riksdagensom landshövding J G af Donner krävde att kronofogdarna skulle börja förbigå häradsrätten i ärenden om lappskatteland. af Donner kan mycket väl ha varit övertygad om att han hade rätten på sin sida. Sedan hade Västerbottens landshövdingar (med ett undantag ) hävdat att lappskattelanden var kronojord och att det var fel att häradsrätten bestämde över dem. För af Donner kan hans brev ha varit enbart en senkommen åtgärd för att ge de administrativa rutinerna en korrekt utformning. 228Kuylenstierna 1916, s 44 f 229Almquist 1934, s 130 ff 230Bäärnhielm 1976, s 61
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=