derna äganderättens födelsedag”. När det gäller jordägandet har “den svenska rätten inte under något skede av sin historia på så kort tid genomgått så revolutionerande förändringar som tiden -”.225 Då försvann kronans förköpsrätt till skattejord som skulle gå utanför släkten. Bestämmelserna om skattevrak slopades och skatteskulder började regleras som vanliga skulder. Skattebönderna befriades helt från de förut så stränga bestämmelserna om hävd, byggnadsskyldighet och husesyn samt fick i det närmaste fri dispositionsrätt till hemmanets enskilda skog. Bonden förklarades nu ha “uti allt lika orubblig ägande och lika fri dispositions rätt som frälse man över frälsehemman”. Fram till avskaffades fler inskränkningar i skattteböndernas rätt till jorden. De fick rätt att anlägga torp på sin jord. Olika slag av lösningsrätter och återköpsrätter togs bort.226 Det fanns flera orsaker till att bönderna tillerkändes en äganderätt liknande den i våra dagar. Deras ekonomiska och politiska inflytande ökade väsentligt under -talet. Ett viktigt medel för att definitivt säkra skattemannarätten blev de så kallade skatteköpen. Under hela -talet, frånsett åren- och-, kunde bonden på kronojord (eller ifrågasatt skattejord) köpa skatterätt för ett tämligen lågt pris. Då fick han sin rätt slutgiltigt bekräftad i skriftlig form av kronan. Det kunde behövas. Även om Kungl. Maj:t vid flera tillfällen bekräftade att det som stod som skatte i jordeboken verkligen var skattejord, hindrade det inte att kammarkollegium emellanåt krävde ytterligare bevis för skattemannarätten.227 Särskilt i Norrland hävdade kronan att många bönder bara hade så kallad stubbe- och röjselrätt. Det ledde 225 Bäärnhielm 1995, s 32, 33f 226Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning om Krono-Hemmans försäljande till Skatte, samt de Förmoner och Willkor hwarunder Skatte Hemman hädanefter skola innehafvas. Årstrycket 21 februari 1789. Se även Almquist 1934; Bäärnhielm 1970 227 Almquist 1934, s 124 ff. För bekräftelser på skattemannarätt se Kungl. Maj:ts resolutioner på allmogens besvär 1723, par. 77 (för skären och bergslagen), 1731, par. 42 (för Österbotten och Finland), 1739, par. 48 (för Västernorrland och Västerbotten), 1765-1766 (i allmänhet). Årstrycket.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=