Vid Haukiniemi-målet blev nackdelen med de ofullständiga jordeböckerna för Lappmarken uppenbar. Erfarna häradshövdingar förklarade att lappskattelanden var skattejord. Landshövdingen kallar detta “ett ofog”. Svea Hovrätt hänvisar till att sådana tvister skall lösas av kammarkollegiet med hjälp av jordeboken. Men eftersom jordeboken för Lappmarken inte uppfyller de formella kraven kan inte kollegiet fatta något beslut. Oklarheten i sakfrågan består och konflikten mellan länsstyrelse och häradsrätt lever vidare. På sina skatteland hade samerna under hela -talet den överordnade rätten till jakt och fiske. Trots att landshövdingar ifrågasatte deras skattemannarätt bekräftade de vid flera tillfällen att jakt- och fiskerätten var samernas. Nybyggarna fick vissa rättigheter till husbehovsjakt och -fiske , men de fick aldrig ensamrätt. Den vedertagna rättskipningen byggd på samisk sedvanerätt blev allt mer trängd mot slutet av seklet. Konflikten mellan länsstyrelsen och häradsrätten gick in i en avgörande fas då landshövding af Donner utfärdade en skrivelse som gav kronans fogde rätt att åsidosätta häradsrätten och ta över inrymningarna på lappskatteland. Häradsrätten protesterade, vilket ledde till öppen konflikt mellan häradshövding och kronofogde på tingsplatsen och . Men häradsrätten kunde inte stå emot med tillräcklig kraft. Den blev sedan allt mer underordnad länsstyrelsen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=