Men häradsrätten gav inte upp. Den fortsatte att hävda sin rätt över skattelanden de närmaste decennierna. I Gällivare socken tilldelade kronolänsman J M Hjelmdahl en same från Sjokksjokks lappby några landområden i Muddus. Mot detta protesterade samerna i Kaitumbyn som vinterbetade renar i området. Ingen formell syn hade skett där alla berörda parter fått närvara. Häradsrätten beslutade att det nästa sommar skulle ske en ny syn “i samtliga angränsandes och Kaitumbyns fullmäktiges närvaro”. Synebeskrivningen skulle inlämnas vid följande ting “då häradsrätten sig slutligen däröver utlåta vill”.217 Tvisten mellan länsstyrelsen och häradsrätten går in i ett avgörande skede i augusti . Då utfärdar landshövding J G af Donner en skrivelse till alla kronolänsmän.218 Där uppmanas de att själva börja utfärda inrymningar på lappskatteland. Landshövdingen menar att det blivit för många tvister om lappskattelanden. Och “då sådana inom lappmarken varande lappland med övriga lägenheter alla äro krono” skall kronobefallningsmannen utfärda inrymningarna. Handlingen skall sedan sändas in till landshövdingen för stadfästelse. Redan några månader senare blev skrivelsen aktuell för häradsrätten. Vid tinget i Jokkmokk i januari stämde samen Per Jonsson Rim i Sjokksjokk kronobefallningsman F E Hasselhoun. Samen menade att han blivit fråntagen sitt lappskatteland, som Hasselhoun lagt under Vajmats nybygge. Detta hade enligt Rim skett “emot min vilja, utan föregången rättegång och undersökning vid behörig domstol”. Inför tinget framhöll Hasselhoun att sådana frågor inte längre var häradsrättens angelägenhet. De skulle avgöras av landshövdingeämbetet. Sedan läste han upp af Donners skrivelse. Det blev oro och hög- Maktkamp på tingsplatsen 217 Dombok. Gällivare 1789 218 Skrivelsen återgavs i domboken för Jokkmokk 1793. Den är tryckt i Holmbäck 1922, s 78 och Prawitz 1967, bil. 27. Donner var överste i armén innan han blev landshövding. Westin 1974 Del IV, s 335
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=