RSK 8

fastställdes under sommaren . Resten av gränsen gicks upp sommaren därpå. Därmed var arbetet klart, men på grund av tvistigheter om länsgränsen mellan Västerbotten och Ångermanland kunde inte lappmarksgränsen fastslås av riksdagen förrän . Lappskattelanden hade stor betydelse när gränsen fastställdes. Principen var att det nedersta lappskattelandets gräns mot kustbygden skulle bli lappmarksgräns. I Umeå lappmark fick dessutom Geddas karta över lappskattelanden  stor betydelse för gränsdragningen. Förrättningen medförde flera kompromisser, men man kan knappast säga att någondera parten missgynnades systematiskt. Samer var tämligen väl representerade vid synerättens möten. Främst gällde det de skogssamer som hade skatteland ned mot den blivande gränsen. I gränsfrågan hade samer och nybyggare gemensamma intressen gentemot kustbönderna. Länsstyrelsen var också angelägen att få slut på alla tvister som skapats av kustböndernas flytande system av markrättigheter. Ibland förlorade kustbönderna när nybyggen och sjöar som de gjorde anspråk på fördes till lappmarken. Även lappmarken förlorade ibland. Ett känt fall är sjön Pjesker i Pite lappmark. Hela sjön borde ha hört till lappmarken, men hälften av den hamnade i bondbygden. Manövrerna i det området innebar bland annat att en del av lappskattelandet Kåtaselet kom att ligga nedanför lappmarksgränsen. Det stred mot principerna för gränsdragningen.202 Ju längre norrut man kom desto färre konflikter orsakade gränsläggningen. Synerättens protokoll är omständliga och omfattande i Ume och Pite lappmark, sedan blir de summariska.203 I Lule och Torne lappmark var gränsen redan tämligen väl definierad av sedvanan. Det betyder inte att den alltid respekterades, men häradsrätten behövde inte föra samma långdragna överläggningar som i Umeå lappmark. För Luleå lappmarks del kan nämnas att nybyggare vid den gamla  202Göthe 1929, s 479 ff; Bylund 1956, s 36 ff; André 1998, s 57 f 203 Redogörelsen för gränsdragingen finns (numera) i Nedre justitierevisionens arkiv, Utslagshandling 11/7 1753, nr 24, RA

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=