det måste betecknas som en fastslagen ägoskillnad. Vi vet också att det förekom olika fysiska gränsmarkeringar mellan skatteland, även om det är svårt att fastslå när de började komma i bruk. Korpijaakko-Labba har påpekat att skogsordningen lästes upp vid häradsting i Lappmarken utan att domstolarna ändrade sin praxis att behandla lappskattelanden som skattejord.189 I samband med Haukiniemi-målet fastslog lagmanstinget att lappskattelanden “ännu icke genom någon kunglig förordning voro förklarade för krono”. Den domare som skrev under denna deklaration bör ha varit väl bekant med alla relevanta förordningar. Han hette Haquin Stridsberg och hade varit häradshövding i Jämtland sedan . Han blev assessor i Svea Hovrätt . Det mest övertygande belägget för att års skogsordning inte gjorde lappskattelanden till kronojord är att Kammarkollegiet inte kunde fatta något beslut om deras jordnatur . Jordeböckerna var ofullständiga, men skogsordningen hade varit gällande i år. Om den omfattat lappskattelanden hade kollegiet omedelbart kunnat deklarera att de var krono. Så skedde inte. Att skogsordningen skulle ha varit okänd för Kammarkollegiet är orimligt. Landshövdingar kunde fortsätta att ha sina egna meningar trots att beslut inte hade fattats på högre nivå. Fallet Haukiniemi vandrade mellan instanserna i Stockholm under hösten. Brevet från landshövdingeämbetet i Umeå skrevs i landshövding Gyllengrips frånvaro, men det är ingen tvekan om att han hade samma uppfattning. I sin riksdagsrelation tar han till tämligen starka ord mot häradsrättten. Han rapporterar där att han inskridit mot domhavandes “ofog” att behandla lapplanden som skatte. Nu förväntar han sig att kammarkollegium skall gripa in och rätta till det den felaktiga domen om att Haukiniemi är skattejord.190 Att Gyllengrip använder ett ord som 189 Korpijaakko-Labba 1994, s 447. Det gäller tingen i Enontekis 1686 och Jukkasjärvi 1688. 190 Westin (red) 1974. Del III, s 339 Fler kampanjer
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=