hade problemet kunnat lösas.185 Den senaste förordningen om jordeböcker var då från. Där stadgas att de tre jordnaturerna skatte, krono eller frälse skall redovisas i tre särskilda kolumner i jordeboken. Men något sådant fanns inte inskrivet i jordeböckerna för Lappmarken. Kammararkivet tvingades konstatera: “För lappmarken finns ej några jordeböcker, som lapplanden till deras skatte- eller kronotitel eller egenskap uppföra eller åtskilja.” Kammarkollegiet kunde alltså inte fatta något beslut. Det sände handlingarna tillbaka till Svea Hovrätt. Sedan hände inget mer på den fronten. Kort därefter fick kammarkollegiet skrivelsen från länsstyrelsen i Umeå, men kunde fortfarande inte fatta något beslut. Ärendet vandrade tydligen runt mellan en del tjänstemän under några år utan åtgärd. Enligt kammarkollegiets protokoll behandlades det ännu.186 Sedan dess är alla handlingar som sändes till Stockholm angående Haukiniemi-fallet försvunna. Flera forskare har letat efter dem i arkiven, men utan resultat. Eftersom kammarkollegiet inte hade någon möjlighet att avgöra frågan lades möjligen handlingarna undan och utplånades vid den stora branden . Kammarkollegiet kan inte ha varit ovetande om vad som stod i års skogsordning. Den har senare påståtts innebära att lappskattelanden blev kronojord. Stadgan var en produkt av en skogskommission som hade syftet att dra in bondbyarnas allmänningsjord under kronan. En formulering fastslog att alla sådana ägor som “obygde ligga, fjärran från ägoskillnaden och bygdelagen, höra överheten och Sveriges krono till”.187 Skogsordningen nämndes aldrig av någon myndighet i samband med lappskattelanden. Först hävdade Åke Holmbäck i en utredning att den skulle ha varit tillämplig på dem och gjort dem till kronojord.188 Detta har med fog avvisats av senare forskning. I domböcker var en del lappskattelands gränser beskrivna så detaljerat att 185 Wirsell 1968, s 85, s 142 ff 186 Korpijaakko-Labba, 1994, s 462 187 Schmedeman 1706, s 857 188 Holmbäck 1922, s 46 f
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=