skatteköpa dem.173 Han menar att de skall inrådas eller påläggas att “inlösa och sig tillhanda” de land som de hittills “allenast emot skatttens årliga erläggande nyttjade och innehavde”.174 Förslaget kommenterades senare av Gabriel Gyllengrip, jurist och landshövding i Västerbotten-. I sin relation till års riksdag avvisar han Solanders förslag. Ett sådant projekt skulle endast vara aktuellt i fall lappmarken inte kunde uppodlas “och i annat stånd bringas”, menade Gyllengrip.175 Odlare skulle möjligen kunna få skatteköpa sin jord, inte samer. Även i andra sammanhang är Gyllengrip en uttalad förespråkare för att lappskattelanden är krono. I ett tillägg till riksdagsrelationen menar han att samerna skall tvingas uppge vilka malmstreck de känner till. Om de inte gör det skall de “utan skonsmål ha förverkat sina lappland och vara sin åboende rättighet därav förlustig”.176 Här bör man också observera att Gyllengrip inte använder termen lappskatteland. Det är en markering av att han inte anser att de är skatte. Termen “lappland” eller “renbetesland” blir i fortsättningen allt vanligare i länsstyrelsens skrivelser. Samma år skriver Gyllengrip angående en tvist mellan två samer och ett antal bönder om en fiskesjö att “intet kan betagas ägaren, nämligen lappmannen, dess ägande rättighet” så länge skatten betalas.177 Det är ett exempel på att ordet ägande inte betydde detsamma som i dag. Trots att Gyllengrip använde termerna “ägande” och “ägande rättighet” är det ingen tvekan om att hans grundläggande uppfattning var att lappskattelanden var krono. Han skulle snart komma att uttrycka den ståndpunkten ännu tydligare. 173 Skatteköp innebar att kronobönder kunde köpa sin jord av kronan och därmed förvandla den till skatte. Sådana köp var periodvis tämligen vanliga under 1700-talet. 174 Skrivelsen återgiven i Ericsson 1983, s 60, not 16 175 A.a., s 33 176 Westin (red) 1974, Del III, s 332 177 Tryckt i Prawitz 1967, bil.3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=