urminnes tider och långt förr än de gåvo sig under Sveriges protektion, haft sin avskilda mark och ägor, varav de i alla tider varit proprietari”. Här försvarar Grundel urminnes hävd, men kammarkollegiet invände genast att samernas land var krono, eftersom lapparna inte kunde visa “på vad sätt de en sådan skatterätt rekvirerat”.166 Vi vet inte varför just Grundel hävdade att lappskattelanden var skattejord. Han var överste, hade varit landshövding sedan och bland annat engagerat sig i skattläggningar och skattefrågor i kustbygden.167 Att Kammarkollegiet förespråkar att alla skall kunna visa papper på sina förvärv är mindre anmärkningsvärt. Som J E Almquist påpekat var ledamöterna i kammarkollegiet under -talet “fortfarande influerade av den under -talet gängse ohistoriska uppfattningen, att all Sveriges jord från början tillhört staten, och att därför till grund för skattenaturen måste föreligga ett kontrakt med kronan”.168 De landshövdingar som inte ens godkände kustböndernas jord som skatte, ansåg självfallet inte heller att samernas skatteland var det. Det finns också tecken på att de låtit kronofogden göra en del framstötar mot häradsrätten i Lappmarken under några decennier i början av -talet. Det gällde särskilt när ett lappskatteland hade blivit öde och skulle förklaras som skattevrak. I regel var det då häradsrätten som besatte det med en ny skattedragare. Men vid tinget i Arjeplog uppvisades ett papper på att kronans fogde Eric Biur hade han satt in en same på ett skatteland.169 Häradsrätten protesterade och antydde att inrymningen av samen var något slags enskilt initiativ från Biur. Fogden påstod dessutom att det “honom allena tillkommer och icke 166 Ibid. 167 Westin (red) 1974, Del III, s 273 168 Almquist 1934, s 123 169 Dombok. Arjeplog 1716 Fogdar och skattevrak
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=