inte skattejord, enligt Strijk. Visserligen erkändes den vid uppbörden som skatte och den var införd i en regelrätt jordebok som skatte, men bönderna kunde inte visa “något laga fång och köp av kronan på skatterättigheten”. De påstod själva att de hade urminnes hävd eftersom hemmanen alltid blivit ansedda för skatte. Gårdarna hade också blivit “ärvda, bytta och förhandlade inter privatos” för skatte. Därför hade också kammarkollegiet godkänt dem som skattehemman. Men trots det var hemmanen inte skattejord, enligt landshövdingen. De var inte annat än “sådana kronohemman, som under stubbeoch sämjerätt besittas”.158 Liknande påståenden förekom på andra håll och det hände emellanåt att kronan lyckades ta ifrån bönder skattejord även under -talet.159 Mot den bakgrunden är det inte förvånande att samernas rätt till sina lappskatteland ifrågasattes vid samma tid. Flera av länsstyrelsernas uttalanden om lappskattelanden måste sättas i relation till att all skattemannarätt kunde attackeras. I sin relation om lappskatten skriver Douglas och Buhre att en skattläggning av lappskattelanden med en lantmätare skulle “tillägna lappen någon större rätt och disposition om ägorna än tillförne”. Därför vore den “mer skadelig än nyttig”.160 Douglas och Buhre ansåg uppenbarligen att samerna inte hade någon skattemannarätt till sina land. Bara ett och ett halvt år tidigare hade de velat skattlägga samerna efter jordinnehav, men skrivelser från kammarkollegium och Kungl. Maj:t hade fått dem att byta åsikt.161 Skilda uppfattningar 158 Göthe 1929, s 246. Stubbe- och sämjerätt gav vid den tiden besittaren en rätt till jorden som var omtvistad, men snarast liknade kronobondens. Vid jordeboksreformen 1696 klassades sådana hemman som kronojord. 159 Almquist 1934, s 124; Kuylenstierna 1916, s 44 f 160 Douglas och Buhres relation 25 mars 1695. Kungliga biblioteket. Handskriftsavdelningen X 281a:1. 161 Se Kapitel 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=