Försöken att ogiltigförklara urminnes hävd upphörde inte i och med reduktionen på-talet. Representanter för både kronan och adeln fortsatte att kräva att skattebönder skulle visa papper på hur de kommit över sin jord. Trots att skattebönderna fick igenom flera riksdagsresolutioner till skydd för sin rätt angreps den emellanåt av kammarkollegium ända fram till -talet.155 I särskilt Norrland ifrågasatte landshövdingar att bönder verkligen hade skattemannarätt till sin jord. Som ett exempel kan man ta de tankar som landshövding Gotthard Strijk uttryckte om den kamerala jordnaturen i Västerbottens kustland. Nya skattläggningar hade blivit aktuella genom direktiv från högsta ort. Strijk verkar ha varit en entusiastisk kronans tjänare och i en marginalanteckning till en av hans skrivelser berömmer Kungl. Maj:t hans “vigilance” när det gällde att bevaka kronans intressen.156 I Västerbottens kustland hade det då bedrivits gårdsbruk i åtminstone år, i vissa delar betydligt längre.157 Trots det var bondejorden Landshövdingarna och skattelanden 155 Se t ex Almquist 1934, s 97 ff, 115 ff 156 Landshövdingarnas skrivelser till Kungl. Maj:t. Västerbotten 2/9 1689, RA 157 Wallerström 1995
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=