de inte var upprättade på ett korrekt sätt och inte innehöll eller någon uppgift om den kamerala jordnaturen bortsåg man ifrån. Frånskulle uppbörden gå till så att fogden gav en skriftlig uppgift på varje bys totala skattesumma till byns lapplänsman. Sedan skulle lapplänsmannen fördela och uppbära skatten och leverera den till fogden vid marknadstiden. Varje same skulle göra sin skatt i den by han en gång blivit skriven. Om antalet samer i en by minskades fick de övriga betala mer för att komma upp i hela byskatten, men byaskattens totalsumma ökades inte heller om byn fick fler skattedragare. Kom man inte överens inom byn “lägge då justitiarien [d v s häradshövdingen] och lappfogden dem emellan, när som tinget och uppbörden sker, vad de i så måtto pröva skäligt”. Vid alla ting måste fogden vara närvarande “för att räcka tingsrätten handen”. Detta betyder att lappbyn blev den grundläggande enheten för skatteuppbörden. Kronan slutade nu att bry sig om enskilda samers skatt. Lappbyn fick själv fördela skatten genom sin valda länsman. Detta var en återgång till den sämjeskatt som hade tillämpats i den odlade bygden under medeltiden. Systemet var logiskt och praktiskt eftersom lappbyn och häradsrätten hade skött fördelningen av lappskatteland och sett till att de hade kapabla skattedragare. Nu fick de även administrera uppbörden. Det enda som återstod för fogden var att hämta den i förväg fastställda skattesumman vid vintertinget. Varken skattläggningen eller nybyggesplakatet ändrade häradsrättens praxis att behandla lappskattelanden som skattejord. I samband med att en nybyggare fick rätt att bosätta sig i Lule lappmark tillhölls han av häradsrätten att “de näst omliggande lappar på deras skatteägor intet förfång eller prejudice tillfoga”. Året därpå skrev häradsrätten för Ume lappmark att man inte får tillfoga “redliga skattelappar något men eller prejudice på deras välfångna skatteägor”.153 vit av Douglas och Buhres skattelängd. Kammarkollegii skrivelser till orterna 7/5 1698, B II a , Vol 131, RA 153 Citerat i Prawitz 1967, s 28
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=