Inte heller i januari blev det någon skattläggning. Douglas försäkrar i ett brev till Kungl. Maj:t i oktober att han skall ta itu med frågan i början av .147 Så skedde också. Douglas och Buhres relation från deras gemensamma lappmarksresahar länge varit försvunnen, men återfunnits på Kungliga Bibliotekets handskriftsavdelning under senare år.148 Relationen är daterad mars och består av foliosidor kommentarer samt en “Jordebok eller uppbördslängd” för hela Lappmarken. Först behandlar Douglas och Buhre den evinnerliga frågan om det halva mantalet. De har inte kunnat hitta någon förklaring. De konstaterar att samerna är skattlagda efter person. Full skatt gäller från års ålder, ett lägre mantal åren dessförinnan och när skattelappen börjat åldras. Utredarnas förslag blir att man skall slopa alla småskatter och ta ut huvudskatten i pengar. Hela byn skall vara skatteenhet och lapplänsmännen får fördela skatten inom byn. Om länsmannen inte kan redovisa byns summa får han själv stå för mellanskillnaden. På så sätt kan kronan få ut en bestämd och förutsägbar skatt från Lappmarken varje år. Nu är Douglas och Buhre inte längre “sinnade” att skattlägga samerna efter jordinnehavet. När det gäller beskattningsgrunden förklarar de att det är ogörligt att “lappen efter landet må kunna skattläggas”. Detta beror på att det finns två sorters samer, skogslappar och fjällappar. “Med största möda” skulle man möjligen kunna skattlägga skogssamerna “efter landet och sjöarna”, men då måste landen mätas upp av en lantmätare, vilket inte bara skulle ta lång tid utan också kosta mer än den lilla skatten vore värd. Att skattlägga fjällsamerna efter innehav av skatteland vore helt omöjlig eftersom de efter Skattläggningen 147 Landshövdingars skrivelser till Kungl. Maj:t. Västerbotten. 11/10 1694, RA. Tryckt i Fellman IV1915, s 271 148 Den redovisades först av Korpijaakko-Labba 1994, s 405 ff med hänvisning till Kungliga Bibliotekets handskriftsavdelning. Här kan tilläggas att relationen har KB-signum X 281a:1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=