Kungl. Maj:t uppmärksammade Buhres kritik och skrev till kammarkollegium i juli att det borde kalla till sig Buhre och höra vad han hade att säga.142 Kammarkollegiets möte med Buhre resulterade i ett långt betänkande om lappskatten i oktober .143 Det berör tre förslag till skattläggning. Kollegiet konstaterar att Strijk har försökt skattlägga samerna “efter deras förmögenhet eller myckenhet på renar”. Det antogs inte fungera eftersom renantalet varierade kraftigt och samerna rörde sig mellan flera riken. Enligt kammarkollegium hade landshövding Douglas framfört att lappskatten vilar “på oviss grund” eftersom samerna “fordom” skattlagts enbart efter sin “förmögenhet eller fattigdom”. De individuella skattekraven hade inte följt med växlingarna i förmögenhet hos enskilda samer. Därför rådde en oordning som innebar att den som hade -renar kunde avkrävas lika mycket skatt som den med renar. En fiskarlapp kunde få betala lika mycket skatt som en förmögen same. Douglas ville behålla det gamla systemet med individuell skatt från års ålder, men att man skulle göra en bättre uppdelning i olika förmögenhetskategorier och anpassa de individuella skatterna efter det. I denna indelning borde man också ta hänsyn till hur många söner, döttrar, drängar och pigor som respektive skattelapp hade. Husbonden borde betala högre skatt om det var många “som han under samma skatt frikallar”. Kammarkollegium refererar sedan utförligt lagman Buhres uppfattning. Han anser att man i allt för hög grad beskattar samen efter “förmögenheten eller myckenheten av hans renar”. Det är ett alldeles för osäkert skatteunderlag. “Ingen stadig ränta synes kunna läggas på 142 Kungl. Maj:t till Kammarkollegium 1/7 1692, RA. Tryckt i Fellman IV 1915, s 230 f 143 Kammarkollegi betänkande ang. Lappmarkernas skattläggning, afgivet den 3 okt. 1692. Tryckt i Fellman IV 1915, s 231 ff Tre förslag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=