Bristen på jordebok för Lappmarken betydde inte bara att landrättigheterna blev oklara. Länsstyrelsen kunde inte heller kontrollera fogdarnas uppbörd tillräckligt noggrant. Västerbottens landshövding Hans Kruse tog upp problemet i en skrivelse till kammarkollegium . Han hävdade att fogdarna kunde försnilla delar av lappskatten om de ville. Därför skulle de avkrävas en trohetsed i avvaktan på att man upprättade en jordebok.130 En sådan skulle ha krävt ett omfattande arbete, inte minst därför att kraven på hur den skulle upprättas hade skärpts samma år.131 När ägorna skattlades skulle de besiktigas av fogden, häradsskrivaren, en lantmätare och två nämndemän från häradsrätten.132 Fogden övervakade kronans rätt, häradsskrivaren fastställde mantalsvärdet och lantmätaren ritade en karta. I jordeboken skulle i första hand antecknas mantal, byanamn (så småningom ägans nummer), åbons namn samt den kamerala jordnaturen (krono, skatte eller frälse). Även fiskevatten samt en del andra tillgångar skulle skrivas in. Ett nygammalt skattesystem 130 Kammarkollegiets kansli. Inkomna skrivelser. E II a:263, RA 131 Wirsell 1968, s 80 ff. Stadgorna förnyades och preciserades ytterligare 1696 och 1724. 132 Se instruktioner för häradsfogdarna (1688), häradsskrivarna (1689) och landshövdingarna (1687). Samtliga är tryckta i Styffe 1852
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=