nebörden att “någon lapp” inte är detsamma som “skattemannen”. Eller också är “eller” inkluderande och ger innebörden “skattemannen, d v s någon lapp”. Man kan inte dra några vittgående slutsatser om landrättigheter utifrån denna dubbeltydighet.129 Under - och-talet är kronans fogdar och häradsrätten eniga om att lappskattelanden skall behandlas som skattejord. Fogdarna hänvisar till både skattevrak och bördsrätt, vilket är ett otvetydigt belägg för att de betraktade lappskattelanden som skattejord. Landshövding Johan Graan nämner aldrig uttryckligen att lappskattelanden är skattejord. Hans försök att upprätta en jordebok över landen tyder på att hans åsikter gick i den riktningen. Det hindrade inte att han ville besätta delar av lappskattelanden med jordbrukare med stöd av Kristoffers landslag. Graan ansåg att lappskattelanden var orimligt stora för en familj. Enligt lagen och gällande rättspraxis fick ingen bonde besitta mer jord än han kunde bruka. Graan menade att detta även skulle gälla lappskattelanden. Mellan och ändrar Graan sin uppfattning om lappskattelanden. Han anammar åsikten att all jord ursprungligen varit kronans och att innehavaren av skattejord måste kunna visa papper på att jorden hade köpts av kronan. Detta var en omstridd tes vid denna tid, men den accepterades i vida kretsar. 129 Korpijaakko-Labba (1994, s 391) menar också att kronan erkänt samernas marker som skattejord därför att malmfyndigheter på kronomark behandlas separat. Men i dokumentet står att det endast gäller frälsebönders fynd av malm på kronojord. Slutsatser
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=