den. Det som tre år tidigare skulle bli en jordebok samt detaljerade kartor efter samma mönster som i den odlade bygden beskriver Graan nu som en “landkarta” och en “omständlig beskrivning” av Umeå lappmark. I skrivelsen återkommer han än en gång till sin (och landslagens) grundläggande ståndpunkt att man inte har rätt till jord som man inte brukar. För honom är renskötsel visserligen ett legitimt bruk av mark, men han menar att den inte kräver någon ängsmark. Han skriver att samer som bor på platser som kan brukas av de svenska “måste flytta undan” till närliggande områden “där ingen ängesmark är”. Även i den odlade bygen kunde liknande principer åberopas. En del rättslärda menade att Kungl Maj:t hade rätt att ingripa för att hjälpa en bonde att ta över ägor som en annan bonde inte ville bruka. Det kunde även gälla delar av skattehemman.126 Graans skrivelse granskades av en kommission som lämnade ett förslag till Kungl. Maj:t, som stadfäste det och utfärdade ett kungligt “placat angående lappmarkernas bebyggande” september . Det är ett kortfattat dokument. Angående det som intresserar oss här säger det bara att “våra landshövdingar och befallningsmän” skulle “behörigen handhava” dessa nybyggare. Detta fick ingen direkt betydelse just då, främst därför att utskrivningarna till krigen hade medfört sådan folkbrist i kustlandet att plakatet inte ledde till någon nämnvärd kolonisation. Kungl. Maj:t utfärdade även ett bergverksprivilegium.127 Det är ett tämligen oväsentligt dokument i sammanhanget, men en dubbeltydighet har tolkats som att kronan där gett ett avgörande besked om att den erkände samernas skattemannarätt till sina land.128 Argumentet bygger på att ordet “eller” kan ha två betydelser i en formulering om att “skattemannen eller någon lapp” skall få ersättning om de pekar ut malmstreck. Antingen kan “eller” vara särskiljande och ge in- 126 Ågren 1997a, s 227 f 127 Tryckt I Poignant 1872, s 16 ff 128 Korpijaakko-Labba 1994, s 390 ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=