-talets Sverige var ingen statisk tid. Striden mellan olika intressen var intensiv. Rättsliga och samhällspolitiska idéer konfronterades med varandra och maktkonstellationerna växlade. Gran var inte den ende som ändrade sina åsikter under denna period. Han vistades ofta i Stockholm. Han bör bland annat ha varit där under riksdagen då kungamakten, aristokratin och de ofrälse stred om makt, privilegier och rättsprinciper.118 Det nya i Graans skrivelse från är en passus som lyder: “Lapparna i begynnelsen, såsom ett barbariskt folk, kommandes ifrån andra orter, hava sig där nedersatt, men icke kunna uppvisa Kungl. Brev och stadfästelse, på så stora, självvilligen antagna ägor, mark och fiskevatten.” Graan hade tidigare skrivit att samerna lever “i deras barbariska frihet”.119 I det avseendet är hans språkbruk inget nytt och avvikande. Det är i stället tämligen typiskt för -talets ortodoxa svenska kristendomen. Här handlar det om ett folk som enligt Graan ägnade sig åt trolldom, avguderi och andra hedniska vidskepelser. Huvuddelen av skrivelsen handlar för övrigt om den kyrkliga organisationen. Ordet “självvilligen” har tolkats som “självsvåldigt”. Det är av underordnad betydelse eftersomGraan inte kritiserar att samerna “självvilligen” satt sig ner på ägorna utan att de är “så stora”. Det gäller inte bara landområdena, även fiskevattnen är så omfattande att samerna inte hinner utnyttja dem, enligt Graan. Det stämmer helt överens med vad han tidigare hävdat. Han skriver också att samerna inte kan “uppvisa Kungl. Brev och stadfästelse” på sina ägor, något som uppenbarligen skall räknas till deras nackdel. Detta är ett nytt inslag i Graans syn på lappskattelanden. Formuleringen speglar ett större historiskt sammanhang som bara kan beröras i korthet här. Som tidigare påpekats var svensk lag inte ens tillnärmelsevis hel- 118 Westin (red) 1974, s 46, s 49 119 Bilaga till Johan Graans brev till kanslern 24/2 1670. De la Gardiesamlingen, E 1419, RA. Citerat i Korpijaakko-Labba 1994, s 372
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=