mantal, namn och nummer betraktas den mer ur synpunkten jordeboksenhet än ett på marken liggande område”, sammanfattade J E Almquist.98 För Lappmarken fanns skattelängder sedan mitten av -talet, men att upprätta jordeböcker enligt de principer som gällde under senare delen av-talet var svårt och kostsamt. Och för kronan var inte lappskatten någon viktig fråga ur inkomstsynpunkt. År gav den totalt daler silvermynt, efter skattläggningen var summan - daler silvermynt årligen.99 Västerbotten utom Lappmarken kom upp i - gånger så mycket i skatt.100 Under -talet första år var kronans skatteinkomster från Sverige och Finland cirka fyra miljoner daler silvermynt.101 Av det utgjorde lappskatten inte mer än ungefär en halv promille. I förhållande till kronans totala skatteinkomster var lappskatten en struntsumma. Men det fanns andra skäl att slå vakt om Lappmarken. Utan handeln med samerna skulle städerna i övre Norrland försvagas väsentligt. Det fanns också ett intresse att hålla Lappmarken befolkad för försvaret mot Danmark-Norge och Ryssland. Det allra viktigaste från -talet och ungefär ett sekel framåt var förhoppningarna om inkomster från gruvdrift i Lappmarken. Det förutsatte att samerna fraktade malm med sina renar. Kraven drabbade Pite lappmark- och Lule lappmark fråntill -talet.102 I de två lappmarkerna fanns knappt hälften av den samiska befolkningen inom svensk-finskt område. För att klara transporterna skrev man ut samer efter ungefär samma principer som gällde för knektar. Samerna fick visserligen skattenedsättning och lön, men de blev tvångsrekryterade. Detta hade aldrig skett tidigare eftersom de var befriade från att göra krigstjänst. 98 Almquist 1923, s 15 99 Westin (red) 1974, Del III, s 132. Fellman 1915, s 277. I summan för lappskatten ingår även Kemi lappmark samt de delar av Torne lappmark som nu ligger i Finland. 100 Westin (red). Ibid. 101 Carlson-Rosén 1962, s 484 102 Bromé 1923; Westin (red), 1974, Del III, s. 3 ff; Awebro 1983
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=