lappmark för att efterhöra om någon av Hans Andersson Korps släkt vill överta hans land och betala skatten för det. I annat fall skulle landet “lämnas till någon obördig, eftersom Hans Korp var mycket till åren kommen”. Skattemannarätt skulle också bekräftas i en jordebok. Den var kronans grundläggande dokumentation av rikets jordegendomar och deras kamerala jordnatur. I och med att skatteunderlaget registrerades noggrant blev det en allt omständligare process att upprätta en jordebok. Myndighetspersoner och betrodda män från bygden måste besiktiga ägorna och bestämma deras gränser, från mitten av -talet skulle helst en lantmätare vara närvarande och rita en karta, som sedan arkiverades. Kartorna band ofta samman under -talet. Dessa volymer brukar kallas geometriska jordeböcker. Jordeboken angav vem som hade rätt till skatten från jorden. Efterhand utkristalliserades tre så kallade jordnaturer i Sverige: krono, skatte och frälse. Krono var kronans jord. Skatte var bondejord som var skattskyldig till kronan, frälse var jord som adeln fick skatteinkomsterna från.97 När konflikten om skatteinkomsterna skärptes under -talet blev det allt viktigare att hemmanens jordnatur fördes in i jordeböckerna. Sedan länsstyrelserna kommit till på -talet började man upprätta jordeböcker länsvis. Ett exemplar av jordeboken skulle sändas till kammarkollegiet i Stockholm, det andra stannade på länsstyrelsen. Förändringar infördes i ett komplement till jordeboken, ett så kallat extrakt. Med vissa tidsintervall (ofta fem år) upprättades en ny renskriven jordebok. Allt i jordeboken skulle vara noggrant kontrollerat vid skattläggningen. Därför fick jordeboken stor betydelse som rättsligt dokument. Tvister och rättighetsfrågor avgjordes ofta efter vad som stod i jordeboken, trots att det kunde vara inaktuellt. “När en fastighet åsatts Lappskatten - en halv promille 97 Det fanns också andra slags frälse, men dem kan vi bortse från här.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=